Domen som kom mot den "svenske" värlstartisten och tenoren Tito Beltran idag var en överraskning. En enig tingsrätt i Ystad valde oväntat att döma Tito Beltran till två års fängelse för våldtäkt, trots att han hade försatts på fri fot efter att rättegången hade avklarats. Domen bygger på målsägandens- och flera andra- vittnesmål, som styrker målsägandesn berättelse.
Hela rättegången har varit farsartad. Främst har medieuppbådet varit enormt. Förutom att Tito Beltran själv är en framgångsrik operasångare har flera vittnen bestått av folkära kända svenskar. Bland annat Robert Wells, vars vittnesmål får ses som förmånligt för Beltran, men också av komikern Maria Lundqvist och schlagerstjärnan Carola Häggkvist som vittnade emot Beltran. Medierna valde givetvis att följa stjärnornas vittnesmål punktligt.
Medieuppståndelsen i all ära, den största farsen har Tito Beltran själv stått för. Beltran kom till Sverige 1986 från Chile för att studera. När han nu fick stå till svars för en anmäld våldtäkt kallade Tito omedelbart hit en amabassadör från Chile, som skulle övervaka den svenska rättegången och föräskra att den gick "rätt till". Tito Beltran menade nämligen att Sverige är ett rasistiskt land och att han har blivit utsatt för en komplott, bland annat just för att han är av chilensk härkomst. Tito Beltran skrek upprört till medierna att han minsann skulle bränna sitt svenska pass efter rättegången. Vidare klagade Beltran på maten i häktet, menade att han inte var värdig den mat som serverades samt att häktesvakterna slog och knuffade på Beltran. Tito Beltrans rabiata beteende upphörde dock inte där. Under en av rättegångsdagarna kollapsade Beltran. Mitt under pågående förhandling svimmade han, tuggade fradga och var helt okontaktbar. Han fördes omedelbart till sjukhus. Där konstaterades det dock att Tito Beltran var frisk som en nötkärna.
Det är inte första gången som Tito Beltran hamnar i klammeri med det svenska rättsystemet. Förra året stod samme man åtalad för att ha förgripit sig sexuellt på en sjuårig grannflicka till Beltran. Han skulle även ha smittat flickan med herpes. Den gången friades dock Beltran. Det fanns inga avgörande tekniska bevis. Personligen tror jag att Beltran är en rätt ful fisk. Det är dock möjligt att han upplever sig som oskyldig i just detta rättsfall. Våldtäkten han anklagas för är ingen överfallsvåldtäkt. Den utsatta flickan ska självmant ha kommit till Beltrans rum. Detta faktum innebär dock inte att Beltran har rätt att förgripa sig på flickan. Givetvis har tjejer i allmänhet ett stort ansvar att sätta tydliga gränser i fall som dessa. Det får inte bli kutym att tjejer exempelvis dricker sig berusade, har sex med en man, ångrar sig dagen efter och genast börjar skrika våldtäkt. Då är man ute på hal is. Givetvis förekommer sådana exempel historiskt, men jag är övertygad om att dessa fall är så ovanliga att de knappt syns i en eventuell statistik.
När någon blir anklagad och dömd för ett så grovt (och fult) brott som våldtäkt är det därför viktigt att det står utom allt rimligt tvivel att denne är skyldig om han döms. I dagens dom mot beltran används just den formuleringen (utom allt rimligt tvivel...). Samtidigt var tingsrätten enig i sitt beslut. Vare sig jag eller ni läsare har bevittnat rättegången på plats. Vi har inte hört målsägandens vittensmål etc. Det är lätt att dra förhastade slutsatser, men vi måste givetvis lita på att domstolen har gjort sitt jobb den här gången. Och i detta specifika fall har inte jag några tvivel därtill.
Strax efter att domen offentliggjordes klargjorde Titos fru, Jenny Beltran att man kommer att överklaga domen. Av Titos beteende och mentala och fysiska hälsa under tingsrättsförhandlingarna är det möjligt att Tito Beltran inte överlever en förhandling i hovrätten. I så fall skulle hans tvååriga fängelsestraff reellt förvandlas till ett dödsstraff. Nu kommer det emellertid inte att bli så. Tito Beltran kommer att gå fri i hovrätten. Han kommer då dessutom att kräva, och erhålla, ett enormt skadestånd. Landet, vars pass Tito skulle bränna, visar då i så fall återigen att brottslingar kan våldta och begå brottsliga handlingar utan påföljd. Istället får de betalt för att begå handlingarna. Om Tito däremot skulle dömas även i hovrätten är det dina och mina skattepengar som finansierar hans fängelsevistelse. Kanske borde man från början anammat Tito Beltrans eget förslag. Burn passport burn...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Håller med Lorden om att det bästa vore om Beltran realiserade sina hot och brände passet.
Straff är inte speciellt intressant för mig, huvudsaken enligt mitt synsätt är att inte fler brott begås. Enkel matematik säger att om Beltran utvisas till Chile så begår han inte fler sexuella eller musikaliska övergrepp i Sverige.
Enligt samma enkla matematik är jag för dödsstraff för vissa (alltså inte alla) grova vålds- eller sexalbrott. Förövaren kostar då inte samhället mer pengar och kan omöjligen begå fler brott.
herr d-->
Frasen "musikaliskt övergrepp" gav mig dagens skratt. Dödsstraff är jag dock emot...
herr d-->
Ett dödsstraff är generellt mer kostsamt för samhället än att sätta personen i livstids fängelse...
Tito rättegången slutade jag följa när det mer och mer började likna en rättegång från staterna. Bränna pass, rasister, kollapser, kändis vittnen osv. Suck!
Hoppas han döms även i hovrätten om inte kan han bränna sitt pass och åka hem. Ingen vill ha han här ändå..förutom hans vimsiga kärring möjligtvis och Robert Wells men dom kan han ta med sig också!
Skriver detta i all hast, ber om ursäkt för alla stavfel.
"musikaliska övergrepp" var dagens bästa Herr D, stor humor.
I övrigt så bevisar denna dom att domstolarna tenderar till att sänka beviskraven i sexualmål vilket på det stora hela i mycket olyckligt (även om det i detta fall kanske inte drabbade en oskyldig). Utan att ha läst domen så kan man därför konstatera att i en "ord mot ord situation" utan vittnen så måste mannen bevisa sin oskuld istället för som brukligt att åklagaren skall styrka brottet. Att det skulle vara styrkt bortom allt rimligt tvivel att våldtäkten ägt har jag svårt att tro på när det inte finns några vittnen över huvud taget. Jag skulle på sin höjd påstå att det är antagligt eller kanske till och med sannolikt att så har skett. Men styrkt bortom rimligt tvivel? Aldrig.
På sikt urholkar domar som dessa rättssäkerheten och jag vill inte var den näste som hamnar i säng med en tjej som dagen efter får brutal ångest över att ha varit otrogen mot sin pojkvän och således till denne hävdar att hon "egentligen inte ville och var full". De anhöriga kommer tro stenhårt på den utsagan och själva göra en anmälan. Hur ska man som man kunna bevisa att kvinnan ville ha sex? En i praktiken omöjlig uppgift.
Det är möjligt att det blev rätt denna gång, men på sikt är denna utveckling horribel ur en rättssäkerhetssynpunkt.
Dödsstraff har i praktiken visat sig vara en dyrare lösning än säg livstidsstraff åtminstone i USA.
Sen har vi ju givetivs den etiska aspekten där jag menar att det inte kan vara rätt att döda i syfte att från samhällets sida visa att man inte accepterar dödande.
Sen har vi bevisproblematiken. Det kommer alltid finnas ett visst utrymme för att oskyldiga döms i en rättegång. Finns ett flertal fall i USA där folk avrättats för att sedan visa sig vara oskyldiga. Vill vi ha det så i Sverige?
O - Jag förstår helt klart din poäng när det gäller bevisning vs trovärdighet, även om vi alla väl har en väldigt medierad bild av rättegången. Dessutom är tingsrätter som regel ganska inkompetenta, vi kan nog räkna med att detta fall dras upp i högre instanser där personer med utbildning dömer.
Gällande sidospåret om dödsstraff, detta omstridda ämne som givetvis är komplicerat har jag detta att säga:
1. En kula kostar inte mycket.
2. Kan man inte tänka sig att man kräver extremt god bevisning samt exceptionell grymhet eller oförbätterlighet för att påföljden ska bli just dödsstraff?
3. Det etiska dilemmat har jag aldrig förstått, folk i västvärlden överskattar som regel människovärdet enligt mig. En människas värde är aldrig objektivt utan uppkommer i relationen med andra. Om en individ beter sig mer illa och brottsligt mot andra än den beter sig väl borde dess värde ligga på minus. Som sagt så ser jag det inte som straff, utan brottsprevention. Det finns många här i världen som förtjänar att dö.
Därmed inte sagt att jag förespråkar en totalitär stat som avrättar folk på löpande band men jag är iaf för döds"straff".
Hell Domare Freisler dock!
O-->
Jag håller med dig till fullo i båda dina inlägg denna gång. Våldtäktsmål där ord står mot ord innebär givetvis en stor komplexitet. Båda "sidor" har ofta mycket att förlora. Att oskyldiga män kan dömas för det fruktansvärda brottet våldtäkt är ett stort problem. Inget snack om den saken.
Men man ska också beakta att det förmodligen finns ett stort "mörkertal" när det gäller våldtäktsfall där förövare och offer känner varandra. Många fall inom äktenskap och inom umgängeskretsen där tjejen blir våldtagen. Eftersom ord står mot ord ser offret ingen anledning till att anmäla våldtäkten. Därmed legitimeras ett våldtäktsbeteende hos mannen. Jag har dock i dags dato ingen bra lösning på problemet. I fallet Beltran är jag övertygad om att han gjort ett övergrepp. Kanske tror han själv att han är oskyldig, men det är en annan femma. Den store (dvärg) tenoren tror säkert att alla barnflickor och oskulder i 18-årsåplden vill ligga med honom. Han är ju en chilensk-svensk världstjärna med sidenkalonger, hårig bringa och kan dessutom utöva massage.
Ett annat nyligen uppmärksammat fall är vidare "stureplansprofilerna" som var nära att undslippa straff för att offer och förövare kände varandra och hade haft sex förut. Men precis som du säger verkar praxis ha förändrats lite till det potentiella offrets förmån. Jag tror och hoppas, som sagt, att det inte finns kvinnor som systematiskt kommer att utnyttja detta faktum. Men risken finns alltid. Återvändsgränd? Ja...tyvärr.
herr d-->
Jag tycker personligen att liv undersakattas i vårt civilierade samhälle. Det är ett U-landsfenomen att liv överskattas. En stat kan således inte statuera exempel och agera förebilder genom att döda. Förstår dock dina tankar om att döda i preventivt syfte, även om jag inte håller med.
Lösningen är istället att införa livstidstraff (reellt) och att minimera fångarnas bekvämligheter under deras internering. Därmed reduceras de ekonomiska kostnaderna för skötsamma samhällsmedborgare.
Många fångar hävdar idag att deras tillvaro är bedrövlig. Att bli frihetsberövad är jättejobbigt. Ja, men vad hade de räknat med när de begick sina brott? Även om fångarna på landets mest bevakade fängelser förvisso är frihetsberövade så har de ÄNDÅ tillgång till dator, platt-TV, gott käk tillverkad av kock etc. Dessutom fungerar institutioneringen som en plantskola för ny brottslighet. Statistiken över de interner som återfaller i brott efter en fängeslevistelse är bedrövlig.
På landets anstalter med lägre bevakning är situationen ännu mer bisarr. Jag har själv bekanta som berättat om deras vistelser på dessa. Swimingpool, träning, joggning, allrum, fika, biograf, ständiga permisioner. Det låter för h*elvete som en spa-vistelse. Vari består straffet? Om vi dessutom gör en internationell jämförelse så undrar man hur "våra" interner ens har mage att klaga. Undrar om Beltran skulle få det bättre i ett chilenskt fängelse? Bränt pass är ett bränt pass är ett bränt pass...
Det är intressant det här med fängelsestraff. Frågan är vad man vill uppnå med dem? Min personliga syn på en fängelsevistelse är att den inte bör innebära straff så mycket som rehabilitering. Som Apgar lagt fram så är fängelserna idag en plantskola för brottslingar där det nätverkas och förkovras i brottets bana. Detta är ju givetvis helt på tvärs med vad det borde vara. Man borde försöka få fram ett fängelsesystem som rehabiliterar interner för att återfall till brottets bana minimeras. Hur man ska uppnå detta är förstås ingen enkel femma, men jag tror att utbildningar, arbetsintroduktioner och en större öppenhet mot samhället i vardagen kan vara en väg att gå. Det här med dödsstraff är ju inget trevligt att tala om. Jag tycker att när ett samhälle tar på sig att avgöra vilka individer som ska leva och vilka som ska dö är det ute på farlig mark. Däremot är jag för eutanasi. Sug på den!
Lorden - Jag förstår inte alls hur du menar när du säger att värdet av ett människoliv underskattas i västvärlden men underskattas i U-länder. Care to elaborate?
Rars - Eftersom jag tidigare uttalat att jag inte är mycket för just betoningen på straff när det gäller påföljder för brott så håller jag med dig angående rehabilitering, frihetsberövande utan konstruktivt arbete för att hjälpa internerna att bli goda samhällsmedborgare är kontraproduktivt.
Skillnaden i våra åsikter är väl att jag vill införa dödsstraff som komplement för individer som visat sig oförbätterliga när det gäller grova brott eller exceptionellt grymma i sina handlingar.
Eutanasi är väl nästan alla för tycker jag mig ha kunnat utläsa ur diverse undersökningar? Problemen är enbart praktiska, men det finns bra mycket att ta hänsyn till. Vem som ska ta beslut, vem som ska avgöra att den sjukes sinne är tillräckligt ogrumlat för att ta beslut i de fallen denne kan uttrycka sig själv, hur det ska få gå till, vem som ska ha rätt att utföra denna "behandling" osv...
Jag är dock för eutanasi, under vissa hårt reglerade former.
Förlåt, "underskattas i västervärlden men överskattas i U-länder" ska det givetvis stå.
herr d-->
Nu är vi aningen "off topic", men det struntar vi givetvis i nu.
Det gick väl lite för fort för mig i mina formuleringar sist. Jag menade egentligen tvärtom än det jag skrev i just den formuleringen som du åsyftade. Det jag menade var följande:
Människorvärde är inte överskattat i västvärlden, och inte heller ur nationell synpunkt. Visserligen sätter vi människovärde riktigt högt, men det är fullt berättigat. Människovärdet står över religion för oss. Det värsta som kan hända är att mista en närstående i förtid. När nationella katastrofer likt Tsunamin och Estonia inträffar, stannar hela landet upp och landssorg infinner sig. Vi värderar människoliv HÖGT. Helt enkelt eftersom döden inte är en del av vår vardag. I vårt moderna samhälle dör de allra flesta en naturlig död. Och det är väl ett tecken på att samhället är sunt?
Det här beror på den långa tid av inre stabilitet som Sverige har haft de senaste seklen. Likaså har vi ett långt gånget civiliserat samhälle. Människolivet har blivit något vi värnar om och dyrkar. Det är enligt mig bra. Det ska sitta i ryggmärgen på medborgare att inte skjuta ner en annan människa (trots att man är upprörd över något), eller sparka en oskyldig man i huvudet bara för att man har druckit lite alkohol.Man måste respektera människoliv. För att upprätthålla denna "moral" krävs också att staten eller rättsväsendet inte utdömer dödsstraff. Om staten tillåter dödsstraff devalveras värdet på mänskligt liv. Enkel matematik.
Vi har, historiskt, inte alls haft samma respekt för människoliv i Sverige. Under långa perioder fanns inget vaccin mot sjukdomar, svält var vanligt och medelåldern låg. Dessutom var det ofta krigstider med stort anta utskrivelser av svenska medborgare. Framför allt under "Stormaktstiden". Dessutom var det vanligt med ociviliserade lösningar på inhemska konflikter. Döden var ständigt närvarande. Därmed avdramatiserades också människovärdet. Offentliga avrättningar ägde rum (där folket hejade på) och gick man emot kyrkan kunde man dömas till döden som "kättare".
Ungefär samma mentalitet som dåtidens Sverige har idag många U-länder. Döden är ständigt närvarande. Religion står över människovärde. Därför kan kvinnor stenas till döds, folk slå ihjäl varandra för att de tillhör en annan "stam" eller skjuta någon för en bit mat. I ett sådant samhälle saknar man respekt för människoliv. Och det är inte bra.*
Alltså: människoVÄRDET är värderat högt i väst (och i Sverige än så länge)men absolut inte övervärderat. I u-länder är människovärdet klart undervärderat för att samhället i övrigt är underutvecklat.
Tyvärr märks en tendens att människovärdet devalveras i dagens moderna smältdegssverige. Folk blir brutalt misshandlade (ibland till döds) för att de sagt "fel" saker till någon, eller mördade i kriminella uppgörelser.
* Någon viktigpetter kommer säkert att invända emot mitt resonemang och hävda att andra världsreligioner (Islam bland annat)ser liv som heligt. Well, teori och praktik... Jag beskriver här den reella samhällssituationen i U-länder, inte tolkningsbara teoretiska eller utopiska beteenden beskrivna i heliga skrifter.
Lorden - Jag håller med dig om att man i väst inte lever med döden inpå sig på samma sätt som i U-länder där sjukdomar, svält och stridigheter skördar många offer dagligen. Detta för dock med sig att döden inte är en del av livet och vardagen för oss, vilket jag tror kan vara nyttigt och som förr var naturligt även hos oss.
I dagens extremindividualism är folks historieuppfattning begränsad till tiden mellan individens födsel och dess död, istället för att se sitt liv som en länk i en kedja av arv och tradition, vilket givetvis gör att döden är något hemskt och skrämmande. Döden är helt enkelt omodern.
I och med mitt arbete så lever jag med döden i min vardag mer än de flesta, vilket nog ger ett annat perspektiv. I förrgår avled även min farfar, så detta inlägg tillägnas symboliskt till honom.
Slutligen vill jag säga att inte heller jag är utan rädsla för döden men efter att ha levt med den livsåskådning som nationalsocialismen är i ett antal är så har min uppfattning ändrats. Jag lever inte för mig själv utan för mitt folk och våra traditioner och myter. Jag är en del av den organiska gemenskap som är den nordiska människan. Mitt liv är ganska litet jämfört med det.
Stavfel, grammatiska fel samt syftningsfel skyller jag på att jag skriver på mobilen på arbetstid. ;)
Och det är givetvis Herr D som skriver. :)
Skicka en kommentar