Världens bästa bög!

Homosexualitet har funnits i alla tider. Eftersom homosexualitet har varit, och fortfarande är, avvikande från den heterosexuella normen har homosexuella historiskt fått väldigt lite uppmärksamhet i det offentliga rummet. Så är det emellertid inte idag. Media uppmärksammar ofta homosexuella kändisar och gör dessa till "hjältar" för ungdomen. Tv 4 sänder gaygalor på primetime och överallt blir vi matade med att homosexualitet är normalt.

Nu gillar jag inte begreppet normalt, men om man ser normalitet som ett generellt beteendemönster hos en popluation, så kan vi snabbt konstatera att de flesta människor inte är homosexuella. Därmed är inte heller homosexualitet normalt. Därför får homosexuella på tok för stort utrymme i samhällsdebatten. Hur mycket dagens ungdom än blir matade med att det är "bra" och "häftigt" att vara homosexuell så verkar sexualitet vara något som inte går att påtvinga människor. Tur är väl det. Tyvärr har mediahypen kring homo- och bisexualitet fått ungdomar att tro att de är något de egentligen inte är. Unga flickor (eller killar) som hånglar med varandra på fester ses som frigjorda eller häftiga av omgivningen. Det har blivit på modet att vara bisexuell. Det har blivit på modet att vara korkad. Sexualitet är något som man föds med. Sexualitet är således inget mode, ingen ball och trendig grej (tack Afzelius) som ska sprida sig bland folket för att samhällsdebatten och den politiska agendan propagerar för en viss sexuell läggning. För seriöst, hur ofta vår heterosexuella medialt utrymme? Man kanske borde starta en hetero-gala...

Det här inlägget syftar absolut inte till att nedskriva homosexuellas rättigheter eller existensberättigande. För min del får alla ligga med vem de vill. Det rör inte mig. Personligen har jag dock ganska svårt för den personlighet som schablonbögen ger uttryck för. Eftersom jag varken känner (vad jag vet) eller umgås med homosexuella män, så har man givetvis förutfattade meningar om hur en bög är och uppträder. När jag tänker på homosexuella tänker jag genast på Tony Irwing, Magnus Carlsson och Andreas Lundstedt. Dessa schlagerbögar är enligt min mening extremt osympatiska människor som jag inte har något alls gemensamt med. Dessa herrar är arketypen för fjollbögen. Och hur mycket jag än respekterar deras sexualitet så kan jag inte finna att vi ens skulle ha en liten minsta gemensamma nämnare tillsammans.

Den enda bögen som jag ser upp till (kände jag fler, eller åtminstone en, så kanske det skulle vara fler) är givetvis guden Robert Halford. För er som inte vet är Halford en gudabenådad sångare och frontfigur i det brittiska heavymetalbandet Judas Priest. Att Halford lever och verkar i en värld som ofta är rejält homofobisk (metalkulturen) gör honom ännu tuffare. Halford har som enskild individ blivit accepterad av hela hårdrocksvärlden. Som en av världens tuffaste sångare, men framför allt som världens bästa bög. När han kom ut ur garderoben 1998 var det mest en bekräftelse på det alla som gillar Judas priest redan visste.

Robert Halford är en av världens absolut bästa sångare i sin genre. Han ger mig inte bara goda minnen (inte sexuellt, hehe) utan också gåshud. Hans genuina känsla och inlevelse är näst intill unik. Ni ska nedan få ta del av ett klipp där en gammal Halford äger totalt. Likt en rymdman äntrar han scenen och hänför sedan sin publik likt en riktig artist. Vilken pipa, vilken pondus, vilken bög! Hans "frisyr" må likna min, men där upphör likheterna. För er som känner rars och vet att han är en hybrid av Christer Glenning, Rolf Lassgård och Erik Samuelsson kan nu nog också lägga till Robert Halford till den listan. Luta er tillbaka och njut. Av världens bästa bög...Now you´re telling me, that you´re not nostalgic...Njut av konsten! (Det är en ballad morsan, ge det en chans ;) )