Death metal på ålderdomshemmet!

Det är 16-17 år sedan jag inhandlade min första death metal-skiva, Entombed-Clandestine. I en skivaffär i Jönköping av alla ställen. Därefter var man såld och inrutad på den hårda musiken i ett antal år framåt. Det är med den hårda metallen jag har haft mina ungdomsår, och det är till den hårda metallen som jag får mest ungdomsassociationer. Givetvis har jag mängder av minnen till annan musik också, men de är relaterade till en annan epok av mitt liv.

Trots, eller kanske tack vare, att "clandestine" snart har tillhört min skivsamling i två decennier så gillar jag den fortfarande. Musiken är hård och brutal, lyriken antikristen, arg och framförs med knappt hörbar röst. Jag har på köpet (eller kanske inte) mognat och blivit vuxen. Det är emellertid underordnat vanan av att lyssna på brutal musik. En sann metalhead mognar aldrig i omgivningens betraktelse! Sedan 1992 har jag alltid lyssnat på death och black metal, även om musikvyerna har vidgats mycket, och kommer med all säkerhet alltid att göra det. När jag nu som fullvuxen karl njuter av en gammal hederlig black metal, som är obeskrivbart primitiv, kommer jag garanterat att göra det när jag uppnår pensionsåldern. Det är lika självklart som att generationen över mig alltid kommer att älska Elvis och Beatles. Den generationen har ju sina ungdomliga minnen till just dessa artister. Således kommer det att vara mycket death och black metal jag vill höra under mina sista levnadsår på hemmet (om man nu kommer att dö av ålderdom).

Efter år 2000 måste jag säga att jag har varit dålig på att kolla upp ny death och black metal. När polare man skapat inom genren har släppt plattor med sina band har man givetvis haft koll, men annars har det varit dåligt. Ett tag körde jag och några kompisar ett veckovis musikquiss med ny och gammal musik, främst inom metalgenren. Det kanske man borde ta upp igen. Det var ett bra sätt att hålla sig uppdaterad.

På lunchen idag satt jag och läste Aftonbladet och fick se att det gamla kultgänget Amon Amarth hade släppt en ny platta. Det gamla vikinga-deathmetalbandet Amon Amarth recenserade i Aftonbladet!? Även om jag haft perifer koll på A.A genom åren är deras demo från tidigt 90-tal den största associationen jag har till bandet. Redan då körde de vikingainfluerad death metal. Att 15 år senare hänga i är KANON! Lorden gör det, Entombed gör det och...Amon Amarth gör det (kanske tuffare och bättre än de flesta). Efter ett gäng genomlyssningar så är jag övertygad om att 2008 års bästa platta redan har släppts. Och vad glädjande att ett death metal-band får stå för det släppet.

Låten ni ska få höra är härligt klämkäck, lyriken är kalas och videon är snygg och korresponderar väl med låten. Lyssna och njut! Det blir synd om några av er läsare som hamnar med mig på ålderdomshemmet ;) I klippet efter är jag bara tvungen att lägga in en person som har lagt egen sång till låten. Vilken härlig entusiasm. jag minns själv när man satt och growlade med i låtarna. Kalasbra, samtidigt som det är stor humor. Jag har garvat högt åt det flera gånger här hemma. Det visar hur entusiastiska death metal-fansen verkligen kan vara. Enjoy! Vi ses på hemmet!