Ekorrhjulet som något nödvändigt ont

Jul, nyår och ledigheten är över. Tillbaka till verkligheten och till vardagen igen. För drygt ett år sedan beklagade jag mig, i ett blogginlägg, över slentrianen som drabbar många människor. (http://lordensblogg.blogspot.com/2007/11/den-frdande-slentrianen.html) Visst kan slentrian vara negativt, men ibland också något positivt. Om det inte finns en vardag, vad ska då anses vara helg? Om det inte finns något jobbigt, vad ska då anses vara lättsamt?

Personligen har jag en oerhört lat sida i mig som mer än gärna lockas fram när man har ledigt. Å andra sidan har jag en väldigt kreativ sida som måste stimuleras via vardagslunken och arbetet. Det är bara skönt att utvinna den lata sidan under en viss tidsperiod. Utan vardag blir man lätt förslappad.

I tider av lågkonjunktur och massvarsel bör man snarare se arbete som ett privilegium än nödvändigt ont. Hur mycket människan än ojar sig för att gå till jobbet eller hur mycket man hellre skulle vilja vara ledig, så får man inse att ett arbete ger en oerhörd trygghet i våra liv. Något man alltid kan luta sig tillbaka emot och som en social försäkring. Därför har de (företrädesvis) arbetare som nyligen varslats Lordens fulla stöd. Det kan inte vara lätt att helt plötsligt förlora något som varit ett vitalt inslag i ens liv.

Det är alltså med högt huvud och stärkta krafter som Lorden tar sig an vardagen och dess fasta rutiner igen. Personligen trivs jag visserligen i vardagen också, men innerst inne ser man ju fram emot ljusare tider och ljuvlig sommarsemester. Vem gör inte det? Men tiden går fort och utan vardagen skulle man knappast uppskatta sommaren och ledigheten lika mycket. Livets krydda kan endast uppnås i jämförelse med livets normala tillstånd (vardagen). Det fruktade ekorrhjulet kan i detta sammanhang därmed ses som ett nödvändigt ont.