Tragisk utgång för tonårsidoler

Läste nyligen ut David Bogerius musikbiografi Bedårande barn av sin tid. Som titeln antyder är det givetvis bandet Noices historia som avhandlas. Bogerius har tidigare givit ut Blod, svett och tårar som behandlade rockbandet Backyard Babies. Den har jag emellertid inte läst.

Historien om Noice är i många avseenden intressant. Bandet slog igenom över en natt i början av 80-talet. De blev snabbt tonårsidoler och tävlade om främst flickornas gunst med de största rivalerna i Gyllene tider. Själv upptäckte jag Noice någon gång i slutet av 90-talet. Då hade jag själv lämnat mina tonår bakom mig, men kunde ändå inte låta bli att attraheras av den lite rebelliska musiken och kaxiga lyriken som kännetecknar Noice. Eftersom jag själv vid tidpunkten var ett stort fan av tidiga Magnus Uggla föll det sig naturligt att ta till sig Noice. Tidiga Uggla var nämligen deras största inspirationskälla vid tidpunkten för deras genombrott.

När Noice slog igenom och blev stjärnor var grabbarna i bandet endast barn. Bandets sångare och frontman Hasse Carlsson var endast 14 år gammal (!) De andra grabbarna var något eller några år äldre. Därför är det intressant att få ta del av Bogerius berättelse dels som ett tidsdokument av Sveriges ungdomskultur, dels som en tragisk saga om ett bands uppgång och (för)fall.

I bedårande barn av sin tid får vi följa Noices historia berättad ur personer som bandet nära. Främst är det basisten Peo Thyrén som får komma till tals, men även gamla barndomsvänner som Nicklas Wahlgren får komma till tals. Bokens upplägg är ok, även om den ibland kan kännas något hoppig. Jag hade hellre velat se en rak berättelse, berättad utifrån en kronologisk ordning eller tematisk utifrån badnets medlemmar.

Under de få år som Noice var verksamma släppte de fyra fullängdsplattor (tre kan betecknas som Noiceplattor, den fjärde som något av keybordisten Freddie Hanssons projekt). Under somrarna turnerade dem i folkparker. Dessa turnéer var ofta skandalomsusade. Bandmedlemarna kom tidigt i kontakt med droger och publiken kastade alltid sten mot Noice.

Efter interna slitningar hoppade två av bandets framstående medlemmar av 1982 (Hasse Carlsson och Fredrik von Gerber). Noice splittrades formellt ett år senare. Sångaren Hasse Carlsson och keybordisten Freddie Hansson hamnade snabbt i svårt missbruk. Hasse var känd för att tidigt hamna på plattan och båda blev heroinister. I början av 2000-talet gick båda bort tragiskt. Freddie Hansson dog den 29:e december 2001 i sviterna av Hepatit C 38 år gammal. Hasse Carlsson dog den 4:e september 2002, 37 år gammal. Dödsorsaken var en överdos heroin.

Bedårande barn av sin tid är en klart läsvärd biografi. Den skrapar dock mest på ytan. Är mer deskpritiv än förklarande. Gillar man Noice ska man absolut läsa boken enbart därför. Gillar man inte Noice så är det dags att upptäcka bandet. Givetvis så ska ni som aldrig hört dem få chansen via bloggen.

Det första klippet jag bjuder visar bandets genomslag på Skansen 1980. Hasse Carlsson som 14-åring. Notera också Claes af Geijerstams outfit och det ironiska i att Noice spelar för "rökfri generation". Låten de framför är en av deras signaturmelodier.

Det andra klippet är hämtat från 2008. Hasse Carlsson och Freddie Hansson sedan länge döda. Basisten Peo Thyréns livsverk. Han skriker med ungdomlig entusiasm "alla da´r som den vanliga vardan´ som om han vore 16 år igen. Ganska tragiskt. Spelningen anordnades i ett köpcentrum när boken detta inlägg handlat om lanserades.

Det tredje klippet är hämtat från 1995. Sista gången som man försökte sig på en återföreningsturné med Hasse Carlsson. Hansson var i för dåligt skick. Så även Carlsson. Han glömmer texten ständigt och "kivas", spottar vatten osv på trummisen Fredrik von Gerber. Låten de framför här: ut i natten är förmodligen deras mest kända. Den framfördes också på Carlssons begravning några år senare...Texten sa väl det mesta om Carlssons liv och leverne.

Film 1:

Film 2:

Film 3: