Medias värdering av samhällsproblem

I onsdags handlade SVT:s samhällsmagasin Uppdrag granskning om den organiserade brottsligheten. Original Gangsters ledare Dano Acar intervjuades. Acars organisation ligger, bland annat, bakom åtskilliga grova rån, knarkhandel, mord och misshanel. Acar menade att han och hans organisation var en produkt av samhället. Givetvis kan vi skylla mycket av uppkomsten av Original Gangsters och dylika nätverk på våra sovande politiker och deras uppenbara verklighetsfrånvarande politik. Men att göra OG, och människor likt Dano Acar, till samhällets offer får mig att kräkas. Finns det ingen hejd på naiviteten hos svenska politiker och hos svensk media?

Inslaget om Dano Acar följdes upp av ett reportage där reportern Janne Josefsson begav sig till förorten där Dano Acar växte upp, Biskopsgården i Göteborg. Biskopsgården består idag nästan uteslutande av invandrare och andra generationens invandrare. Det är just denna kategori som, enligt polisens utredningar, ligger i riskzonen för att dras in i kriminella nätverk och gäng. När Josefsson gick runt i Biskopsgården och visade upp en bild på Dano Acar visste samtliga vem det var och hans namn bemöttes med ord som "respekt", "värsta gangstern" (med positivt tonläge) och "wow". De ungdomar som Josefosson intervjuade menade att samtliga ungdomar i Biskopsgården var kriminella och säkerligen skulle vilja vara med i Original Gangsters. Trots Josefssons ihärdiga försök till att säga emot och påpeka det "farliga" med den inställningen stod (invandrar)killarna för sin åsikt.

Det är så verkligheten ser ut. I Sverige idag har vi hundratusentals invandrande ungdomar vars största dröm är att få vara med i en kriminell organisation och som har Dano Acar och hans gelikar som förebilder. Det måste utan tvekan vara vårt största nationella samhällsproblem. Många verkar ha blundat inför detta faktum. Eller så vet alla, men vill inte kännas vid problemen. Kungen har ju till och med offentliggjort att dessa ungdomar är Sveriges framtid. Om kungen vill ha ett laglöst anarkiskt samhälle så delar han och jag inte samhällsutopi. Man kan bara hoppas att de flesta av Sveriges medborgare faktiskt vill bevara (eller återupprätta) Sverige som rättsstat. Men svensken väljer tydligen att sätta huvudet i sanden alternativt att blunda och låta samhället och dess moral totalt förfalla. Till vilket pris kan man fråga sig? Att slippa bli kallad rasist?

Uppdrag Gransknings reportage har ofta blivit uppmärksammade. Dess medarbetare har flera gånger vunnit stora journalistpriset. När nämnda Janne Josefsson inför valet 2002 gick runt till olika valstugor och avslöjade att riksdagspartiers representanter gav uttryck för främlingsfientliga åsikter blev det ramaskri. Pressen slog på stort, hade uppslag på uppslag och slutade inte förrän de aktuella partirepresentanterna hade avgått. Hur kunde en svensk kommunpolitiker säga att muslimer föder mer barn än svenskar? Hur kunde de ge uttryck för att Sverige har tagit in för mycket invandrare till landet på för kort tid? Att de flesta svenskar troligen ställer sig bakom detta spelade ingen roll. Enligt media och alla andra skenheliga medborgare var detta "problem" det största som fanns i Sverige 2002.

När samma TV-program i slutet på förra året avslöjade ICA:s kötthantering blev reaktionen i media, och för infödda svenskar, liknande som de efter "valstugereportaget". Visserligen var ICA:s kötthantering oförsvarbar. Men är gemene man så godtrogen? ICA är ett vinstdrivande företag som givetvis gör allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Återigen, det är inte 1958 vi lever i, det är 2000-talet. Dags att vakna!

Vad blev då efterdyningarna av onsdagens reportage om invandrarungdomarnas framtidsplaner? Kanske som förväntat. Inte en endaste artikel, inte en debattartikel, ingen notis, inte ens en rad i TV-krönikorna i våra största dagstidningar under veckan som följt. Jo förresten, faktumet att förortsungarnas framtid ligger i kriminella organisationer följdes upp i TV-programmet Debatt. Där satt den rabiate tanten Anette Kullenberg ock skrek att alla skulle hålla varandra i handen. Så seriöst tar medierna på problemet. Är det bara jag som tycker att något är sjukt i ett samhälle där landets medier och medborgare anser att problemet med utgånget kött är viktigare än det faktum att hela vårt etablerade samhälle är hotat?