Så upprättas förtroendet för polisen

Enligt en undersökning, publicerad av Forskningsgruppen för samhälle och informationsstudier (FSI), minskar svenska folkets förtroende för polisen. Endast 58 % av svenskarna säger sig ha fötroende för polisen. Ni kan läsa om undersökningen här: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=147736

Även läsarna av Lordens blogg verkar ha tämligen lågt förtroende för det svenska polisväsendet. Av 22 röster säger sig 13 stycken (59%) inte ha något förtroende för polisen. Anledningen därtill kan man bara spekulera om. Polisen själv säger att de står handfallna inför utbredningen av den organiserade brottsligheten. Ett sådant uttalande inger inte direkt förtroende. Givetvis handlar det förmodligen om resursfrågor och dylikt, men om inte polisen kan stoppa bovarna, vilka ska då göra det? Upprättandet av medborgargarden är knappast bra, men förståligt när både stat och dess förlängda arm kapitulerar inför brottsligheten.

Resrursfrågan är viktig. Mediabilden av polisen ska inte heller förringas. Ofta får polisen negativa rubriker. Vi får ofta läsa i tidningar att de inte har tid att prioritera inbrott, stölder, misshandlar, trakasserier etc. Ta bara fallet i Rödeby senast. Där verkar polisens arrogans/brist på resurser i förlängningen ha utgjort en del av det som så småningom utmynnade i en oerhörd tragedi. Vidare basunerar media, varje sommar, ut att si och så många polisstationer är obemannade under semestern. Det är styrande politikers förbannade plikt att se till att medborgarnas trygghet och vardag kan säkras året om. Så är det inte nu. Anställ fler poliser, ge mer resurser, vässa polisutbildningen, höj kompetensen, ja vad som helst. Bara förändringen ur ett trygghetsperspektiv sker i positiv riktning.

Att svenskarnas förtroende för polisen minskar har givetvis också att göra med det faktum att de inte lyckas särskilt väl med sitt jobb. Statistik på hur många brott som förblir ouppklarade får ni denna gång leta upp själva, men vid närmare studier blir man förbryllad över hur lönsamt det faktiskt verkar vara att ägna sig åt brottslig verksamhet i Sverige. Jag vill inte ens nämna hur mycket pengar, av de otaliga värdetranportrån som begås, som kommer tillbaka till rätta händer. Men det är långt ifrån munter statistik. Och då är jag denna gång ordvalsoptimist (tänker på munter).

Det faktum att polisen i stort inte klarar av sitt jobb har givetvis, utöver resursfrågan, att göra med polisens kompetens, eller snarare inkompetens. Flera, i sammanhangen, tunga namn (läs exempelvis Leif GW Persson) brukar ofta kritisera polisen och polisers (usla) kompetens. Ni som har haft förmånen (?) att läsa GW:s romaner vet också att han ofta beskriver svensk polis som lata, underutbildade och trångsynta. Polisen måste börja rekrytera kapabelt folk om statusen på yrket ska höjas och förtroendet hos folket återupprättas.

De personliga erfarenheter man har haft av polismän är heller inte alltid goda. Vissa påvisar tydliga personlighetsdrag präglade av arrogans och översitteri. Alla yrkeskategorier som primärt arbetar med människor måste besitta social kompetens. Särskilt de poliser som vi i folkmun kallar för ordningspoliser. Det är dessa som ytterst ansvarar för att relationen mellan medborgna och polisen är god. Därför borde polisutbildningen lägga extra vikt vid denna egenskap hos de personer som de låter få bli poliser.

I en fungerande stat fyller polisen en oerhört viktig funktion. Det borde därför ligga i allas intresse att deras förtroendet hos folket återupprättas. Lorden har nu givit er huvudbry och en öppning till hur problemet kan lösas...