måndag 28 januari 2008

Vikten av Public Service-TV

1956 är ett år som har gått till historien på olika sätt. På den världspolitiska arenan rådde kallt krig och 1956 var året då såväl Ungernrevolten som Suezkrisen ägde rum. Ur ett nationellt perspektiv går dock årtalet till historien av en helt annan anledning. 1956 var nämligen året då televisionen gjorde sitt intåg i Sverige. Det var dock inte som idag, ett massutbud av TV-kanaler. Från 1956 och drygt tio år framåt fanns enbart en kanal, SVT 1, som hänförde de svenska TV-tittarna. 1969 startades emellertid SVT 2 och därmed fanns det två kanaler i det svenska TV-utbudet. TV blev en institution i det svenska folkhemmet. Med folkbildande program och reklamfria sändningar samlade man, och hänförde, många medborgare runtom i landet. Framför TV:n fann medborgaren plats för såväl bildning som familjär gemenskap.

Många år har passerat sedan dess. Televisionen, likt många andra områden, blev med tiden kommersialiserad. Reklam-TV infördes i slutet av 80-talet (med Tv 3: s intåg i branschen) och sedan dess har utbudet av antalet TV-kanaler eskalerat oerhört . Den kommersiella televisionens primära syfte är inte att bilda, upplysa eller att utgöra ett seriöst nyhetsmedium. Det huvudsakliga syftet är istället att underhålla tittarna, och tjäna så mycket pengar på reklamintäkter som möjligt. Därmed har TV-utbudet tagit ett oerhört bisarrt steg och på bara några decennier utvecklats från att ha varit en folkbildande institution, som tittaren blev lärd och upplyst av, till att bli en "dumburk" där tittaren istället blir "fyrkantig" och överöst med meningslösheter.

Tack och lov har vi fortfarande kvar SVT som public service-alternativ. En av reklam oberoende
television, som på ett ambitiöst sätt åtminstone försöker att vara ett seriöst alternativ till den kommersiella dum-TV:n. Ett tag såg dock framtiden för public service mörk ut. Representanter från den nyvalda regeringen Alliansen menade nämligen att public service hade spelat ut sin roll och att den var onödig. När de märkte att opinionen för public service verkade vara stort i Sverige backade man dock. Om Alliansen hade liberaliserat (och totalt kommersialiserat) televisionen hade det varit den slutgiltiga dolkstöten i ryggen på de medborgare som fortfarande uppskattar ett seriöst TV-alternativ. Och jag tror och hoppas att vi är många.

Ända sedan 1956 har TV finansierats via en TV-licens. Personligen tycker jag att Public serivice borde finansieras via en direkt skatt. Våra skattepengar går till så oerhört konstiga saker, så varför skulle inte en skatt, som kvalitetssäkrar televisionen, ligga i samtliga medborgares intressen? Att man 1956 införde en avgift via licens hade säkerligen att göra med att alla medborgare inte ville införskaffa sig en TV-apparat. Fenomenet var nytt och mwan visste inte vilken genomslagskraft televisionen skulle få. Därför kunde man inte begära att samtliga i samhället skulle betala för tjänsten. Idag har dock en oerhört stor majoritet (i princip alla?) hushåll en TV-apparat. Ur ett rättviseperspektiv skulle ett införande av TV-skatt därmed vara legitimt.

Jag har i ett tidigare inlägg hyllat ett av SVT: s största flaggskepp, På Spåret. Faktum är att samtliga SVT: s större projekt utklassar den största konkurrenten, TV4: s dito. Alla ni som väljer Let´s Dance före På spåret är fel ute. Hur många reklamavbrott kör fyran med för att mjölka in mer pengar till sitt företag? Hur ytlig är programidén? Och alla dessa löjliga tidningsrubriker som skiten genererar. "Rumpchocker", Ulf Larssons "frisyr", Jessica Almenäs klänning. Herregud, ta ert ansvar och bidra inte till fördummandet! Lordens blogg uppmanar till bojkott. Detsamma gäller showbizprodukten "Idol" om fyran envisas med att köra ytterligare en omgång av den tonårsfarsen.

Helgen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Efter min vita månad inmundigade jag ordentligt med öl i fredags. Trevlig fest (tack för den herr_D och fru_H!). På lördagen skulle jag på fest hos en trevlig tös som numera bor i en grannstad. Av olika anledningar valde jag att stanna hemma. Det fick bli TV-tittande istället. Repris av På Spåret följdes upp med alltid hyperintressanta Antikrundan. TV-kvällen fick avslutas med ett fängslande personporträtt av den forne amerikanske presidenten Richard Nixon. På söndagen skulle jag se en film på fyran, Sum of all fears. Orkade en tredjdel. Då hade filmen redan brutits en gång för ett 7 minuter långt reklamsjok. När de helt plötsligt igen skulle bryta för reklam, NYHETER, följt av ännu mera reklam kunde Lorden bara konstatera att han inte kan acceptera sådan idioti. Visade således civilkurage och stängde av dumburken. Nån måtta får det vara. Heja public service!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Tack själv för i fredags, mycket trevligt som sagt!

Även jag måste sjunga public servicens lov, det är viktigt med program där kvalitet står i fokus och inte kommers. Det är även kul med lite smalare utbud. Som du säger skall givetvis public service betalas enbart genom skattemedel och inte någon förlegad och korkad avgift (som jag för övrigt sade upp när förra räkningen kom).

Public service-TV (och -radio, som jag nyttjar betydligt mer än SVT) är precis som Systembolaget viktigt för mångfald och valfrihet, istället för att bara kunna glo på kommersiell dynga och dricka tyskt fulvin. Även om det med kan vara okej ibland förstås, men då har man åtminstone valt det själv.

Men skurkarna på bolaget verkar vilja fasa ut min favoritöl Åbro 4,3. Den säljer för dåligt tydligen. Inget public service-tänk direkt!

Anonym sa...

Jag håller med Lorden om att programmen som Let´s dance mfl. är tvivelaktig underhållning. Jag stör mig även på alla reklamavbrott dock håller jag inte med om någon statlig avgift eller för den delen den föråldrade TV-licensen. Jag är för valfrihet och är det nu så att man vill ha kvar kanalerna SVT1, SVT2 och även den underskattade Barnkanalen så bör man betala en separat avgift.
Jag tycker inte att man skall tvingas till det som fallet är idag.

Anonym sa...

Björn - Så du är alltså mot public service? All skatt som du betalar som går till andra än dig är också fel då eller? Du kanske inte vill betala skatt till bibliotek om du inte lånar böcker? Eller till vägunderhållning om du inte kör bil?

TV-avgiften är naturligtvis fel som den ser ut idag men den bör enligt mig absolut inte bytas mot en frivillig avgift om man vill se eller lyssna på svenskt public service-utbud utan som sagt betalas genom skattemedel.

Lorden sa...

herr d-->

Med allt gott kommer ofta något negativt. Alla public service-produktioner är givetvis inte bra. Samtidigt finns det prodkutioner/filmer som sänds i kommersiella kanaler som är det. Men min grundinställning till fenomenet är jag klar över.

Samma med systembolaget, utan konkurrens kan de sätta höga priser (till kundens nackdel, men till samhällets fördel?) men samtidigt bibehålla hög kvalitet. Likaså kan de med monopolet med gott samvete (!?) erbjuda milslånga köer på helger och idiotiska öppettider utan att konkurrerande företag säljer mer. Detta är enligt min mening oerhört störande och bidrar allt som oftast till raserianfall hos Lorden. Men sammantaget är jag nog för systembolagets monopol. I alla fall gällande starksprit och vin. Starköl kan dock Achmed på hörnet få sälja...

björn-->

En frivillig avgift ses av människan som en onödig avgift. Därför ser många medborgare TV-licensen som en onödig utgift. Därför sjunker statusen på, och inställningen till, Public service. Om alla skulle få lägga en liiiten månatlig summa pengar i skatt för att erhålla denna förmån (som public service faktiskt är) så skulle det aldrig uppstå något tjaffs om huruvida vi ska ha kvar företeelsen eller inte.

Dessutom breder ett missnöje ut sig bland TV-tittarna: "Ingen annan betalar licens, så varför ska jag göra det?". Med den inställningen får vi inom snar framtid dras med nyheter eller lottodragningar mitt i filmer.

Jag har vidare inte valt att jag på min lön ska betala skatt som går till vård eller bevakning av kriminella element, massinvandring, politkers privata fester etc. Skattesystemet lämnar inte utrymme för valfrihet.

Att vi i en tid av total medial förnedring måste bibehålla ett okommersiellt alternativ ska vara en skyldighet snarare än rättighet för TV-tittarna. Eftersom samtliga Sveriges hushåll idag har TV, så bör tjäsnten således skattebläggas.

Håller för övrigt med om att barnkanalen erbjuder kvalitativa barnprogram. Även SVT 24 och Kunskapskanalen erbjuder ett helt ok utbud.

Anonym sa...

Viss del av den alltför stora mängd skatt jag betalar är jag inte nöjd med, men det är som Lorden skriver tyvärr inte valfritt.

Jag anser att en stor anledningen till att avgiften ifrågasätts är att utbudet som levereras
från Public service inte håller tillräcklig hög klass kontra avgift?
Av just den anledningen är jag emot Public service i bemärkelsen tvingande betalning och
tycker inte det går att likställa med vägunderhållning, bibliotek etc.

Förövrigt finner jag det märkigt att herr_D lovsjunger public service men väljer att inte betala för den, motsägelsefullt var ordet.

Anonym sa...

Björn - Kvaliteten på public service-utbudet bör givetvis genomgå ständig utvärdering, men det är inte samma sak som vilja avskaffa det. Jag är själv ganska kritiskt till TV-utbudet, radion är dock förträffligt bra (P1-junkie).

På vilket sätt skiljer sig public service från mina exempel (underhåll av vägar och möjligheten att låna böcker gratis på bibliotek) menar du?.

Ska varje människa kunna bestämma vad dennes skattepengar går till? Lycka till med att få det att fungera.

Anledningarna till att jag inte betalar TV-avgift är dessa:

1. Jag är låginkomsttagare.
2. Jag vill avskaffa den och väljer att inte betala den i protest.

Sverigedemokraterna har rätt i åtminstone en sak, om man slutar slänga mer pengar på det misslyckade mångkulturella projektet får man en jäkla massa pengar över till annat. Som public service.

Lorden sa...

björn-->

Jag förstår din poäng. Tyvärr är gemene man idag så dekadent att de hellre väljer Ricki Lake framför ett seriöst debattprogram eller TV 3: s nyheter (de är ju roliga och innehåller nyheter om djur!) framför seriös (nåja, så seriöst det kan bli med dagens PK-attityd) nyhetsfördjupning a la SVT. Jag vet till och med två personer som på självaste julafton satt och kollade på när låtsasnazister slogs på "talkshowen" Jerry Springer istället för att hälsa på tomtemor i sin rykande stuga ;)

Om, låt säga, 1/7 av Sveriges befolkning vill ha kvar public service och erlägger en avgift blir SVT:S budget för låg för att bedriva seriös och fördjupande verksamhet. Staten har ett ansvar att stoppa fördummning hos medborgarna. Därför är det deras (vår?) förbannade plikt att fortsätta att erbjuda public service. Och det görs enklast via skatt.

Man kanske skulle införa en frivillig avgift till skolgång också? Alla ungar som vill får lära sig något mot avgifter. Kan upplysa dig om att många av dagens ungdomar skulle välja bort skolan till förmån för TV-spelande, datorsurfande eller att hänga på stan. Samhällsutvecklande och folkbildande aktiviteter...

Allting kan inte vara valfritt i ett samhälle. Staten har ett ansvar att motverka dekadens. Synd bara att de flesta politiker inte har insett det än...

herr_D-->

Ditt andra argument köper jag verkligen inte. Alla kan inte göra som de vill enbart för att det inte faller demi i smaken. "Jag skiter i att betala den här DVD:n. Jag tar den i protest. Tycker att den är för dyr..."

Tips från coachen: TV-pejlar´n, snart nära herr_D

Beware!

Anonym sa...

Vägar utnyttjar alla oavsett om de har körkort eller inte, förövrigt har vi ju även i Stockholm trängselskatt som "skall" gå till underhåll av vägar i Stockholmsregionen. Dock kan man aldrig vara säker på att pengarna verkligen går dit...

Låna böcker gratis är väl en sanning med modifikation då vi finansierar detta via skatt. Denna skatt är jag dock för.
Ja, ni har väl rätt bägge två, allting kan verkligen inte gemene man bestämma.
Om alternativet till dagens avgift vore Lordens förslag skulle jag självfallet rösta på detta. Om Lordens förslag vore praxis idag så skulle väl denna diskussion troligtvis inte ens ägt rum.
Instämmer även i att vissa av dagens skattemedel som exempelvis storleken på bidrag och vissa andra tveksamma utgifter skulle kunna utnyttjas till att istället finanisera exempelvis Public service.