Rättspraxis från en svunnen tid

Religiösa människor menar ofta att deras heliga skrift bör tolkas utifrån den samtid man lever i. Med det argumentet kan, exempelvis, kristna rättfärdiga att homosexuella ska få gifta sig, trots att den uppenbara bibeltolkningen borde vara att det inte bör tillåtas. Personligen är jag inte religiös. Jag har således ingen religiös skrift som regelverk att utgå ifrån när jag gör mina politiska, religiösa, moraliska och samhällsvetenskapliga ställningstaganden. I många frågor kan jag möjligen ses som värdekonservativ. Om Sverige idag skulle genomföra en folkomröstning om homosexuellas rätt till giftermål hade jag förmodligen röstat nej. Just denna sakfråga ligger, i och för sig, inte mig speciellt nära.

Det finns dock värden i samhället som radikalt måste förändras. Vår syn på brott och dess påföljder är en viktig mentalitet i samhället, där en snabb förändring måste ske. Påföljder till brott har enligt mig några primära syften. Främst ska påföljden fungera som ett straff för att man har begått ett brott. Påföljden måste alltså vara kännbart för brottslingen. Påföljden ska också statuera tydliga exempel från samhället att detta "inte accepterar kriminellt beteende". Därmed ska påföljden vara av sådan karaktär att andra potentiella brottslingar avskräcks från att begå brott. Slutligen ska påföljden ge insikt hos den dömde att beteendet är fel. De flesta medborgare är förmodligen värda en andra chans, därför bör det också finnas vissa "rehabiliteringsinslag" i påföljden.

Problemet idag är att vi har en alldeles för slapp attityd gentemot brottslingar. Vår straffskala är patetiskt låg. Det daltas med brottslingar, nästan så att brottslingarna ses som offer istället för de som har blivit utsatta fär brottet. Eftersom undersökningar visar att de allra flesta dömda återfaller i brottslighet borde brottslingar inte ges ständigt nya chanser. Att åka in och ut på kåken ett helt liv borde vara omöjligt. Inför därför livstitids fängelse som påföjd för systematiska återfallsbrottslingar!

Att åka dit för "mord" i Sverige är väldigt svårt. Man kan ofta åberopa "vållande till annans död", "grov misshande"l eller "dråp" istället. I praktiken kan man komma undan med något, eller några års, institutionalisering för det som i praktiken är mord. Överfallsvåldtäkter, grova misshandlar etc. borde också ge betydligt hårdare straff än vad de gör idag.

Vår liberala hållning gentemot brottslingar gör att dessa får härja fritt och fortsätta sitt kriminella beteende utan att bry sig om konsekvenserna av sina brott. Vissa utlänningar (som är vana vid betydligt hårdare tag) bokstavligt pissar på våra lagar. Kriminella organisationer genomför grova värdetransportrån, döms till två-fyra år och är ute igen efter ett. Det är pinsamt. Att så många brottslingar återfaller i brottslighet är ett klart besked om att Sveriges påföljder inte är avskräckande nog. Att två ynglingar, som nyligen dömts för att (just det) ha haft ihjäl en människa till tre års ungdomsvård, häktas för en ny misshandel tre dagar efter att de har släppts, säger allt. Vilken oerhörd respekt för samhället och dess brottspåföljder dessa gossar måste ha.

Mord, våld, hot, organiserad brottslighet. Allt eskalerar. Våra brottspåföljder är gjorda för goda folkhemsmedborgare. En gång i tiden var något, eller ett par år, i fängelse (och utanförskap från samhället) något avskräckande. Idag finns inte längre Folkhemmet. Det har istället blivit status att vara gängmedlem, att ta till våld och att göra en volta då och då. Låt oss därför ändra den dekadenta utvecklingen. Det bör man enklast göra genom att skapa en rättspraxis som är anpassad för vårt rotlösa, kriminella samhälle istället för att tillämpa en som är anpassad för ett borttynande folkhem.