Tankar kring fallet Engla

Det är svårt att undgå att bli berörd av fallet Engla. För en någorlunda normalt funtad människa är handlingen att mörda en oskyldig och okänd flicka såväl ondskefull som obegriplig. Jag får erkänna att jag omdelbart misstänkte att mördaren/bortrövaren fanns i Englas omedelebara umgängeskrets. Statistik och flera tidigare fall talade för det. Men jag hade fel.

Att en okänd gärningsman för bort och dödar barn är mycket ovanligt. Det är dock inte unikt. I debatten nämns ofta Ulf Olsson, som för ett par år sedan bland annat dömdes för mordet på en tioårig flicka flicka från Hörby 1989. Den självutnämnde seriemördaren Thomas Quick (http://lordensblogg.blogspot.com/2007/10/bigfoot-orang-pendek-nessie-och-thomas.html) nämns inte i dessa sammanhang, eftersom han av de flesta experter är en mytoman.

Att Englas mördare, Anders Eklund, till slut åkte fast beror främst på bisarra tillfälligheter. Mördaren och offret fotades nämligen precis innan gärningen av en oberoende person som testade sin nyinköpta kamera. Detta är en händelse som däremot är helt unik i kriminalhistorien. Snacka om att storebror ser dig. Om denna osannolika händelse inte hade inträffat hade Eklund med stor sannolikhet fortfarande varit en fri man. Det i sig är en skandal av rang.

Sommaren år 2000 begicks ett kvinnomord i Falun. Vittne till mordet blev en 16-årig flicka som kunde uppge ett tydligt signalement på gärningsmannen. Polisen kunde också säkra DNA från förövaren. Efter flera turer i målet och en brottsplatsanalys kom polisen fram till teorin om att förövaren kunde vara lastbilschaufför till yrket. Utredningen kom inte längre och sex år senare togs fallet upp igen i tv-programmet Efterlyst. Inslaget resulterade i flera tips, varav ett utpekade Anders Eklund som tänkbar gärningsman.

Det faktum att Anders Eklund hade starka kopplingar till det geografiska området, var ytterst lik flickans signalement av gärningsmannen, lastbilschaufför till yrket och dessutom en tidigare straffad sexualbrottsling verkade inte bekomma polisen. Av någon okänd anledning togs inte tipset på allvar. Om polisen hade haft en liten gnutta kompetens hade man för över ett år sedan satt stopp för en förmodad seriemördare. Därmed hade också tragedin i Stjärnsund kunnat undvikas. Det är nästan lika obegripligt att förstå polisens passiva agerande som Eklunds illgärningar.

Risken är nu att Eklunds två erkända mord och ett våldtäktsförsök endast är toppen av ett isberg av ouppklarade brott. I sitt yrke har han rört sig över stora geografiska ytor, och eftersom han verkar ha valt sina offer på måfå är risken stor att han har begått flera brott av allvarlig karaktär. Det är heller inte troligt att han mördade en person år 2000, höll inne sina sjuka begär och fick ett återfall åtta år senare genom att i nyktert tillstånd döda en helt oskyldig liten flicka. Eklunds rationella (och normala) beteende före och efter mordet på Engla kan bara tyda på att mord och övergrepp torde ha varit ett stående inslag i hans skruvade vardag.

Vad bör då påföljden av Eklunds brott bli? Etablissemanget med gärningsmannaprofilsexperten Ulf Åsgård i spetsen hävdar att det troliga blir livstids fängelse. Visserligen kommer säkert en stor psykiatrisk undersökning att göras, men hur ska man ställa sig till det resultatet? Utifrån våra normer är man givetvis gravt sjuk om man en solig våreftermiddag får för sig att mörda ett främmande barn. Det ska emellertid inte spela någon roll i detta fall. Anders Eklund har före och efter dåden fungerat normalt. Han har synts skoja på en mack, beställt pizza och småpratat med personal, arbetat och absolut inte visat några tecken på att må dåligt eller ha ångest efter mordet. Om man kan fungera så rationellt finns det heller ingen anledning till att INTE dömas till fängelse.

Jag har tidigare tagit avstånd från dödsstraff på bloggen, men ibland måste man aktualisera den debatten. Sådana här sjuka brott får förmodligen de flesta av oss att känna sådan vrede att man återigen vill tillämpa den urgamla seden "öga för öga, tand för tand" som rättsprincip. I allt mörker kring historien om Engla finns det dock några positiva inslag. Den sammanhållning och gemenskap som framför allt Stjärnsunds invånare uppvisade i sitt frivilliga sökningsarbete var en sådan sak. Poliskommissarie Sven Åke Petters humana ihopbrytning när han förklarade att Eklund erkänt och att Engla var död en annan. Det tyder på att det fortfarande finns människor som bryr sig i denna allt som oftast dekadenta, sjuka och onda värld.