Sverige är inte längre en suverän stat

Sveriges era som nationalstat tog slut någon gång runt mitten av 1970-talet, då vi bestämde oss för att bli ett mångkulturellt, eller mångetniskt land. Tanken om nationalstaten och dess överlägsenhet frodades främst under 1800-talet. Idag kan i stort sett samtliga västerländska länder avskrivas epitetet nationalstat. Det är alltså inget kontroversiellt alls att vår status som nationalstat upphörde.

Mer anmärkningsvärt är då att vi är på väg att upphöra som suverän stat. De moderna suveräna staterna har en lång Europeisk tradition. De allra flesta bildades under renässansen och i Macciavellis verk Fursten (tidigt 1500-tal) beskrivs hur dessa bör styras och vilka ledaregenskaper som Fursten (den suveräna statens ledare) bör besitta.

När Sverige enades råder det delade meningar om. Att vi blev suverän stat först under Gustav Vasas tid som regent (1500-tal) är dock något jag personligen skriver under på. Hans maktcentralisering och statliga kontroll är den första i sitt slag fram tills dess i Sverige. Vad är då egentligen en suverän stat? Ja, för att kallas suverän bör man, enligt min mening, uppfylla en del kriterier. Jag ämnar lista dessa nedan:

* Inhemska lagar som gäller samtliga medborgare
* Makt att själva utöva sitt lands politik och politiska beslut ( såväl inrikes- som utrikespolitiskt)
* Erkänd som stat av andra stater
* En erkänd regent (kung, statsminister, premiärminister)
* En inhemsk armé (utan inblandning av utländska) som skydd för landet och medborgarna

Nu undrar ni givetvis vilket av ovanstående kriterier som Sverige inte skulle uppfylla. Ja, vi har en lagbok (som inte är skriven utifrån vårt moderna samhälle enligt mig), vi bestämmer själva våra politiska beslut (nåja), vi är erkänd som stat av andra stater och Fredrik Reinfeldt är erkänd (inte gärna av mig, men av en majoritet) som vår högste politiske beslutsfattare.

Men hur är det egentligen med den sista punkten? Idag presenterades ytterliga nedskärningar i försvaret. ÖB Håkan Syrén meddelade i samband med denna ödesdigra presentation att Sverige därmed är oförmögna att försvara oss utifall en attack skulle ske. Likt en späd flicka skulle Sverige få ge upp och se sig ockuperat om så var fallet. Vilket land i världen som helst skulle kunna pissa på oss. Vi skulle ändå inte kunna försvara oss. Detta känns väldigt förnedrande och inte minst otryggt. Analyserna bakom nedskärningarna är att vi inte bör frukta för en attack mot landet. Om så sker måste vi ta hjälp av våra grannländer, EU eller varför inte USA? I praktiken innebär detta att vi får avsäga oss vår status som suverän stat och måste tvingas gå med i NATO. Därmed är det spiken i kistan för Sveriges förut så framgångsrika neutrala hållning.

Den egentliga anledningen till nedskärningarna är givetvis att vi inte längre har råd att upprätthålla ett starkt försvar. Eftersom ekonomi i mångt och mycket handlar om omfördelningar innebär detta att staten prioriterar andra samhällssfärer ekonomiskt. Men vilka då? Ja inte är det skolan (där eleverna tvingas ha uråldriga läroböcker, skolmaten dras in och lärarna tvingas jobba till usel lön), inte är det vården (där vårdköerna är lååånga, där sjuksköterskor tvingas strejka för att få en human lön) och inte är det omsorgen (där ensamma människor nekas äldreboende och där personalen är underbemannad). Så vad prioriteras då? Det kan var och en som läser detta fundera över.

Militären har andra funktioner än att skydda oss från andra länders attacker. Den ska i förlängningen skydda oss mot inhemska hot, den ska agera i krisberedskap (ytbärgning, sökande efter försvunna etc.) . I och med globaliseringen flödar det in vapen till Sverige. Ingen har kontroll. Givetvis är följande scenario ganska så långt bort, men vad händer om en väpnad miligrupp startas och frodas om låt säga 20 år? Vem ska skydda landets demokrati då? Väpnade kupper är ett historisk fenomen som ständigt återkommit. Tro inte att vi är immuna mot sådana. I en globaliserad värld kan allt hända. Vem trodde att Sveriges neutralitet skulle brytas för 20 år sedan och vem trodde att Sveriges status som suverän stat skulle ifrågasättas för tio år sedan?