USA och omvärlden

Igår, den fjärde juli, firade USA sin nationaldag. USA blev nämligen självständiga från Storbritannien den fjärde juli 1776. Independence day (självständighetsdagen) är också den internationella benämningen på högtiden.

USA är idag ett ganska illa omtyckt land på gräsrotsnivå. Det finns ett utbrett USA-förakt i både i väst och i övriga världen. Anledningen är främst att USA har fungerat som hegemoni i världspolitiken under 1900-talet. Att makt är som en drog är inget nytt fenomen, vi har sett åtskilliga politiker blivit maktgalna på såväl den nationella som internationella arenan. När man väl kommit till makten vill man behålla den och ha mer. Och mer! I det läget har också USA hamnat. För att upprätthålla sin hegemoniska ställning har de (åtminstone) efter 2:a världskriget agerat världspolis och lagt sin näsa i blöt i åtskilliga internationella konflikter. Ofta i syfte att stärka sin egen politiska makt eller ge ekonomisk vinning till sitt eget rike. Därför har USA ofta beskyllts för modern imperialism av omvärlden. Av den anledningen har landet blivit impopulärt bland utsatta länder och områden, men också av en bildad gräsrotsrörelse i västländerna.

Det USA-motståndarna ofta gör är att de generaliserar när de talar om USA. Allt som oftast glömmer man bort de stora massprotester mot Irakkriget som ständigt äger rum i USA. Man glömmer bort att hälften av befolkningen är emot Bushadministrationen och anser att USA:s utrikespolitik i mångt och mycket är förkastlig. Det är cirka 150 miljoner människor det. Jag har personligen varit i USA. På min resa besökte jag främst New York och Washington. Stämningen bland invånarna där var som i vilken Europeisk storstad som helst. Inte ett spår av de "feta, dumma och inskränkta människor" som var den nidbild man hade av amerikanarna innan man åkte. Nu brukar man säga att New York inte är representativt för USA, men skitsamma, New York tillhör landet. Punkt slut.

Personligen är jag långt ifrån USA-vänlig. Man bör dock tänka på att världspolitik följer en struktur. Det kommer alltid finnas stater, riken, unioner, kulturer etc. som kommer att göra anspråk på att vara styrande hegemonier. Allt annat är en illusion. Sätt ut 20 personer förutsättningslöst på en öde ö. Inom en snar framtid har någon eller några tagit kommandot över de andra. Precis så fungerar det i världspolitiken. Om inte USA är hegemoni så kan vi räkna med att någon annan är det. Och denna andra kommer, precis som USA, göra allt för att stärka sina egna politiska och ekonomiska intressen.

USA:s tid som hegemoni är snart förbi. Inget rike har historiskt lyckas bibehålla världslig ledarstatus för evigt. Rom lyckades ett bra tag, Kina likaså. Idag lever vi i andra tider och USA:s tid håller verkligen på att rinna ut. Kanske får min genereration till och med hinna uppleva ett maktskifte i den internationella politiken. Om det är Kina (igen) , Indien, någon arabkoalition eller någon annan konstellation som tar över maktpolitiskt återstår att se. Men något säger mig att det utifrån min västerländska synvinkel finns många värre tänkbara hegemonier än USA. Inget i världen är så dåligt att det inte kan bli sämre!