Kommersialiserad "allsång" på Skansen

Varje vecka lockar Allsång på Skansen cirka 2 miljoner TV-tittare i Sverige. Allsången har blivit synonymt med svensk sommar och på tisdagsmorgonar köar hundratals människor för att kunna få en plats till kvällens arrangemang. Hela den svenska artisteliten har förekommit i "allsången" och man kan inte titulera sig etablerad förrän man har medverkat. Det var väl bland annat därför Arja Saijonmaa tjöt till sig en plats i TV-serien Stjärnorna på slottet i vintras.

Personligen har jag genom åren tittat på Allsången sporadiskt. I grund och botten stöder jag tanken att samla människor för att tillsammans och gemensamt sjunga gamla slagdängor. På så vis bevarar och vårdar man vårt kulturarv och främjar samtidigt folkgemenskapen bland deltagarna. Detta syfte uppfylldes när allsången dirigerades under Bosse Larsson. När Lasse Berghagen tog över allsången 1994, genomfördes sakta men säkert en föryngring och kommersialisering av programmet. Aktuella och "hippa" artister fick nu stort utrymme i showen, men kärnan var fortfarande allsången. Lasse Berghagen lyckades förena det traditionella med det nya. På så vis blev programmet bredare och nådde ut till en större publik. När Berghagen lämnade över stafettpinnen som allsångsledare till Anders Lundin 2003 hade han uppnått kultstatus.

Under Anders Lundins era har programmets syfte frångåtts totalt. I alla fall det ursprungliga syftet. Möjligen har man upprättat ett nytt syfte. Det torde i så fall vara att förvandla "Allsång på skansen" till ett kommersiellt jippo där allsången reduceras kompromisslöst till förmån för att promota unga, snygga och kända artister. Publiken ska få sjunga så lite som möjligt och istället för "skön" allsång ska de gapa med i refrängerna som om de vore på en rockkonsert.

Medveten om att jag låter som en gammal gubbe kan jag ändå inte låta bli att framföra ovanstående åsikter. Jag lyssnar själv på black metal, endel kommersiell musik och går (förutsatt att jag inte har fotfrakturer) gärna på festivaler. Men olika forum har olika syften. Och allsången var inte menad att vara en hysterisk popkonsert. Man har nu till och med en allsångsledare som inte kan sjunga. Bara en sådan sak. Visst är varumärket "Allsång på skansen" otroligt etablerat men konceptet är lurendrejeri.

Igår höll jag nästan på att stänga av skiten i ren ilska. I brist på alternativ fick jag dock sälla mig till de 2 miljoner lurade TV-tittare som satt framför dumburken igår mellan klockan 20 och 21. Publiken var som vanligt talrik. På första parkett satt ett gäng B-kändisar som zoomades in gång på gång. Allt för att höja statusen och stjärnglansen kring jippot får man förmoda. Där satt Magnus Härenstam, Pontus Gårdinger och ett nyhetsankare från Aktuellt. I övrigt verkade publiken nästan uteslutande bestå av adrenalinstinna fjortisar. De gapade och skrek med sina gälla pipor så fort någon uppenbarade sig på scenen. Helt bisarrt. När pojkbandet EMD framförde sitt nummer svimmade säkert 1/3, övriga blev döva på kuppen. Samma sak när Sanna Nielsen dök upp.

De få "allsånger" som framfördes kom helt i skymundan. De inbjudna gästerna som ska leda allsången sjöng hela låtarna själva. Peter Jöback och Eva Dahlgren sjöng en duett på sin allsång. Ingen av dem lämnade ifrån sig micken till publiken vid ett endaste tillfälle. Mellan "allsångerna" och allt jippo fick den utomordentligt tråkiga "komikern" Pia Johansson utrymme till råga på allt. Suck och stön. När kvällens huvudartist Magnus Uggla skulle avsluta och köra sin allsång visade det sig att han förärat allsångshäftet med en av sina egna låtar, Kung för en dag. Visserligen en mycket intelligent text, men den framfördes som om det vore festival istället för allsång. Fjortisarna skrek i:

...skall hela ens gäng ut på en sväng och sätta sprätt på varje peng Då finns det ingen som tar en man är kung kung kung i baren Det är något som man verkligen vet den 25:e smäller det Då finns det ingen som tar en man är kung kung kung i baren Det är värt att leva fattigt ett tag om man får vara kung för en dag

Frågan är om Uggla blivit så folkkär att hans texter bör finnas med i ett allsångshäfte? Jag är övertygad om att mormor och hundratusentals andra pensionärer satt och nynnade hemma vid TV:n (som enda sällskap):

Men vaknar samma måndag med obeskrivlig vånda och festat upp varenda liten slant. förträngt varenda räkning därför hotas utav vräkning för att ens ha råd till hyran tvingas sätta stereon i pant

Eller kanske inte. Frågan är om Bosse Larsson tillhör de dryga 2 miljoner TV-tittarna. Och om ni undrar vad jag har för liv som skriver spaltmeter om ett obetydligt fenomen som Allsång på skansen? Well, ett fenomen som lockar och engagerar drygt 2 miljoner av vår befolkning kan ses som en spegelbild av det samhälle vi lever i. Ett kommersialiserat, ytligt, gapigt och ihåligt samhälle alltså. För övrigt har jag inget liv för tillfället. Så det så.