År 2010 är det riksdagsval nästa gång. Redan nu, två år innan, trappas maktkampen mellan de olika politiska alternativen upp. Å ena sidan står de nu regerande Alliansen mot oppositionen som ännu inte antagit något enat namn, men som med rätta kan nämnas som Vänsterblocket.
I Sverige har vi en tradition av att partipolitik är viktigt. Många röstar av tradition på ett och samma parti under hela sin livstid. Under senare år har dock partipolitiken börjat spela ut sin roll. I kommunpolitiken är det inte ovanligt med koalitioner över blockgränserna och i vissa kommuner har till och med Moderaterna och Socialdemokraterna samarbetat, något som för bara några decennier sedan skulle vara fullkomligt otänkbart. Snacket går också från ärrade partimedlemmar om att det inte längre finns någon socialdemokrati att prata om. Nästan samtliga partier har gått mot den politiska mittfåran. De förut konservativa Moderaterna är numera i praktiken liberaler och svänger sig till och med med traditionellt socialdemokratisk terminologi (läs folkhem etc.).
Därför kan man säga att vi i Sverige följer den utveckling som funnits i USA en längre tid: partipolitiken får vika undan för sakfrågepolitiken och personvalspolitiken. Igår satt samtliga företrädare för de politiska partierna och debatterade i TV. Well, inte riktigt alla politiska partier fick vara med. Sverigedemokraterna, som i de senaste opinionsmätningarna kommer in i riksdagen och dessutom är lika stora eller större än Vänsterpartiet och Miljöpartiet, fick inte vara med.
Mona Sahlin och Maria Wetterstrand har den gångna veckan närmat sig Lars Ohly. Det kan bli ett problem för oppositionen. Ohly kan visserligen ses som den ende i gänget som fortfarande håller fast vid sina ideal och upphöjer den traditionella partipolitiken. Problemet är bara att Ohly har haft svårt att tvätta bort sin kommuniststämpel, vilket inte uppskattas av de mer liberala socialdemokratiska väljarna (som är ganska många). Nu tror jag dock på ett maktskifte år 2010, och med Sahlin som regeringschef och Ohly samt Peter Eriksson på minsterposter ser den politiska framtiden allt annat än ljus ut i Sverige.
Efter gårdagens debatt blev man inte mycket klokare. Man har väl blivit färgad av personvalstendensen. Under debatten satt man mest och iakttog debattparternas personliga egenskaper och karisma. Jag vet inte vad det är men Lars Ohly, Mona Sahlin och Maud Olofsson är alla obehagliga personligheter, som jag har ypperligt svårt för. Inför Björklund och Reinfeldt är jag ganska likgiltig. Wetterstrand däremot visar prov på genuint engagemang och sympati. Hon verkar vara den enda som verkligen tror att världen blir bättre om hennes politik genomförs och samtidigt ger blanka fan i personlig vinst. Synd bara att jag inte håller med om det innehåll hon brinner för i vissa frågor. Klippet nedan visar hur wetterstrands motsats, Lars Ohly, använder sig av härskarteknik mot en oliktänkande. Att en partiledare pekar finger åt en annan vuxen människa, som råkar ha en annan åsikt, säger det mesta om tågmästaren Lars Ohlys inställning till oliktänkande och om hans engagemang för den fria debatten. Är det så här vi vill att våra framtida ministrar ska bete sig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Hellre en politiker som visar fingret och står för sin politik till 100 % än exempelvis vissa nuvarande ministrar som på fullt allvar ville att Sverige skulle skicka stridande förband till Irak för att hjälpa USA ockupera landet. Man kan förvisso ha åsikter på Ohlys uppträdande i det läget. Men är vi inte jävligt trötta på alla mediatränade proffspolitiker som alltid säger "rätt" saker, som aldrig visar känslor, som aldrig visar att de faktiskt brinner. Jag är trött på det.
anonym-->
Givetvis har du en viktig poäng. Politiker ska visa glöd och passion. De ska inte heller bara engagera sig i populistiska frågor. Jag tycker att Maria Wetterstrand visar den glöden.
Det gör, precis som du påpekar, också Lars Ohly. Skillnaden mellan de båda är att Wetterstrand är en sympatisk person medan Lars Ohly är en debattör som inte tolerar andras åsikter. Det är rätt obehagligt.
Tycker inte man ska dra för stora växlar av det där. Vad jag har hört så är det i det närmaste praxis att folk försöker "psykas" när de inte är i bild. Allt från "harklingar" till "taffsningar" etc etc för att få motståndaren ur balans. Det som är skillnaden i detta fall är att Ohly blef haffad av kameran samt att det kanske inte var den mest subtila gesten han gjorde. Men steget därifrån till att måla ut honom som något exceptionellt hot mot yttrandefriheten köper jag inte. Det krävs mer än ett finger i förmodad lönndom för att få mig att känna obehag.
My Lord,
Vet inte om jag skulle kalla det för "härskarteknik" att peka finger, de placerar ju inte honom i någon maktställning direkt.
Jag är kluven till utvecklingen, eller mest kritisk, det jag syftar på är alltså att vi är på väg mot nått slags hybridvariant av tvåpartisystem. Där tycker jag Ohly har rätt.
Kallas de inte "koalitionen" förresten?
Mona Sahlin, alltså hon är inget bra! Med all de erfarenhet hon har o hon framstår bara som en gnällig dagisfröken.
Jag märker ofta att jag har motsatt åsikt än andra om debatter, jag vill ha lite "fight". Precis som du skrev Maria Wetterstrand visar både prov på engagemang och är skicklig retorisk.
Jag såg inte mycket av debatten, men jag brukar ju gilla Ohly. Han är ju den enda som verkar stå för en ideologi och jag tycker han brukar vara skicklig, men med dagens debattnivå framstår han lätt malplacerad och gamaldags. Hade varit kul att se honom i en debatt mot en ideolog som Johan Norberg tex.
Ave
anonym X 2-->
Mja, om man ser Ohlys "fingerpekande" som en isolerad händelse så håller jag med om att den inte är så farlig.
I ett större sammanhang anser jag dock att Ohlys agerande är ett i raden av yttrandefrihetskränkande utspel. I flera debatter har han påvisat uppenbar arrogans och kommit med personliga och politiska påhopp. Om man inte håller med Ohly och hans politik så är man, enligt honom, antingen en överklasslyngel och/eller en diskriminerande rasist. En vanlig retorik i kommunistiska kretsar. Likväl en farlig retorik.
När det kommer till Sahlin så är det möjligt att hon har viss politisk erfarenhet. Av Rosenbads rökruta och att mingla med statsråd. Någon politisk KUNSKAP kan jag inte se att hon besitter. Det är främst på grund av dessa omständigheter som utgången av valresultatet 2010 kan bli bekymmersamt.
My Lord,
Angående Ohly så har jag inte uppfattat honom som en så ohederligdebattör, eller värre än andra.
Det är ju inte speciellt verksamt att dömma ut meningsmotståndare med någon form av omyndigförklarande, då sparkar man egentligen mest benen av sig själv. Lika talande som att ta till knytnävarna (kanske långfingret), när argumenten tryter.
Lätt hänt när man blir arg, men inte proffessionellt. Jaja....jag tror i alla fall att Lasse O allt mer börjar bli ett sänke för V och att det borde byta partiledare. Jag gillar Josefin Bring.
/Tyra
Hahahaha, skojjar du! Det där kan ju fan inte vara möjligt! Visade han verkligen fingret på riktigt eller ser det bara ut som om han gjorde det och satte upp ett pekfinger? Eller är ngt mixat med klippet?
Jag är chockad! O det brukar jag inte ofta vara.
Satt och kollade på debatten och jag anser precis som du om Wetterstrand. Ja, jag kan bara hålla med i hela ditt inlägg, och irriterad är jag över att SD inte fick vara med...
Det enda jag kände talade till mig var Reinfeldt svar angående bensinpriserna och glesbyggden. O F.R. är ingen jag håller med ofta, han är en lallare som vänder kappan efter vinden och äter halal-kött. Tvi vale!
Googlade nu o hittade aftonbladets artikel på det hela. Jag har inga problem med att politiker visar starka känslor och blir förbannade när dom blir kallade något dom inte anser sig vara, men det där var ju bara barnsligt!
Synd att det är så många anonyma på din sida, hade vart kul att se vad det är för folk som går in och debatterar detta hos dig.
Kram, Rebekah
Rebekah-->
Jo, det är ju på riktigt i allra högsta grad. Blev endel rubriker kring det.
Att SD inte bjuds in kan jag hålla med om är fel. Det ligger i allmänhetens intresse att få höra vad deras politiska ståndpunkter är. Framför allt eftersom de ligger över riksdagsspärren i opinionsundersökningar. Kanske hade Lars Ohly som ultimatum att utesluta SD för att själv medverka i debatten. Han har ju förut deklarerat att han vägrar att debattera med SD för att de är rasister. Å andra sidan förespråkar Ohly yttrandefrihet och att man INTE tillskriver andra epitet som de själva inte står för.
Det vore kul att se en debatt mellan Åkesson (SD) och Ohly. Kanske slutar med att båda står och pekar finger åt varandra :) Då kanske vi får den action"debatt" som Tyra med flera efterlyser. Valet 2010 blir intressant på många sätt och vis.
My Lord,
Det är väl flera av partierna som inte går upp i debatt mot SD?
Jag vet inte riktigt var jag står i frågan, men jag tycker inte att det är etablerade partiers vilja att tiga ihjäl utmanare som skall avgöra.
Nja, action i formen fingerpek kanske inte är vad jag efterlyser, men gärna mer engagemang och ideologi. Personangrepp är inte intressant men de är ju bra om de har en "ideologisk kompass", inte som Lejonborg alltid gör, hänvisa till vad alla andra sagt.
/Tyra
Av tradition är de tv-sända debatterna förbehållna riksdagspartierna, varför det saknas anledning att bli upprörd över att SD inte fick vara med. Opinionsstödet för dem varierar också kraftigt mellan 2-4% så att blåsa upp dem som ett självklart riksdagsparti är en smula förhastat.
Vad gällande Ohly så kan man ju ha en massa åsikter om hans politik. Men att han skulle vara någon särskilt ohederlig debattör håller jag inte med om. Däremot är han en skicklig agitator, vilket skrämmer många ideologiska motståndare. Men det är en helt annan femma. Men att han skulle vara ett hot mot yttrandefriheten etc är ju övertoner som saknar förankring i verkligheten.
Tyra-->
Mja, riksdagspartierna har nog insett att de måste ta debatten. När proffstyckare i ämnet (som anna Lena Lodenius) till och med hävdar att SD är ett rumsrent parti, så måste etablerade riksdagspartier reagera. Det finns ju liknande systerpartier i Europa (Dansk Folkeparti, Vlaams Block, Front National etc.) och där är ju partierna ett naturligt inslag i debatten. Det är ju bara löjligt att inte låta partier få uttrycka sina åsikter (så länge de inte kränker andra).
anonym-->
Jag håller inte med dig om Ohlys skicklighet som "agitator". Man genomskådar lätt hans retorik, och likt många andra långt ut på vänsterkanten så accepteras inga andra åsikter än de egna. Som jag skrev tidigare möts motargument till Ohlys politik med påhopp om rasism, diskriminering och högerextremism. Det är knappast skicklig argumentationsteknik, och att reellt döma allt politiskt motstånd som "fascism" är ett hot mot en fri debatt. Jag ska nedan ge ett exempel. Följande kom upp när jag googlade på Ohly+finger. Som du ser använder han sig genast av den retorik jag nu beskrivit så fort han får mothugg...
"Mitt under eftervalsdebatten i TV4:s morgonsoffa tappar vänsterledaren Lars Ohly fattningen. Ohly hade under hela debatten sagt sig vara så glad över valresultatet. Då kontrar Marie Söderqvist:
”Ja, Lars Ohly gör som alla traditionella kommunister gör och slänger ut alla oliktänkande.”
Då brast det för vänsterledaren.
Samtidigt som båda programledarna riktar blicken mot den gästande panelen, med Marie Söderqvist, Göran Greider och Stig-Björn Ljunggren sträcker han fram handen och visar det berömda tecknet.
”Jag tappade fattningen helt. Jag sade till Stig-Björn, att såg du vad han gjorde? Men programledarna hade inte ögonen på honom.”
Ekonominyheterna har sökt Lars Ohly men han hälsar via sin pressekreterare att han ine vill kommentera det inträffade.
Enligt Marie Söderqvist Tralau hade Ohly fingret upp i 20 sekunder, men bara någon av sekunderna fastnade på bild. Sedan bytte TV4 studiokamera.
"Han måste tagit åt sig av det jag sade, för sedan kallade han mig ´högerextremisten Marie´, det visar väl att han är ganska sur över valresultatet", säger Marie.
Marie planerar nu skriva om påhoppet i en krönika i Expressen.
"En person som inte tyckersom han gör han obscena gester emot mitt i sändning. Att han vågar."
Efter debatten berättade hon vad som hänt för programledarna Jenny Östergren och Anders Kraft.
”Det är helt sjukt sade jag till TV4.”
Ohly anses allmänt vara en skicklig agitator och även bland borgerliga krönikörer. Det verkar som du blandar ihop agitation med "argumentationsteknik" i allmänhet.Det är inte riktigt korrekt. Man kan vara duktig på att agitera (uppvigla, elda upp etc) men rent allmänt vara mindre bra på att argumentera. Jag hävdar således fortfarande att det är korrekt att anse Ohly vara en skicklig agitator. Sen kan man/Du tycka vad du vill om hans retoriska förmåga i övrigt eller hans ideologiska hemvist (som ju garanterat är den största enskilda källan till din aversion mot honom).
Sen postar du ett långt citat som skulle visa vad? Den konservativa krönikörer Marie Söderquist Tralau som gått ut offentligt med att den allmänna rösträtten i Sverige skulle inskränkas med hänvisning till den låga kunskapsnivån, går ju onekligen att kalla ett och annat.
Av ditt citat framgår det ju tydligt att hon själv startar kontroversen genom att spela på klassiska "kommununist-schabloner". Att anklaga Ohly för att "slänga ut" alla oliktänkade är ju rätt lågt det med. Sett i det ljuset framstår Ohlys agerande som rent försvarbart.
Anonym-->
Nej jag blandar inte ihop "argumentation" och "agitation". Vem som helst kan vara en agitator, och jag ifrågasätter inte din åsikt om att Lars Ohly är en. En duktig agitator använder sig dock av goda argument i sin agitation. Det lyckas inte Lars Ohly med, därför är han inte en "bra agitator". Att elda upp och uppvigla genom att peka finger är knappast något en god agitator ägnar sig åt. Visst lyckas han uppvigla, men till vilken nytta?
I övrigt accepterar jag ditt ställningstagande, trots att det inte överensstämmer med mitt.
Njae, jag tror nog inte Åkesson skulle göra ngt så fånigt. Jag uppfattar honom som stabil och påläst, så påläst att han med argumentation kan visa fingret istället för att göra det rent fysiskt.
Såg att det var 2006 som Ohly gav fingret i morgonsoffan, ett år då jag reste endel så jag var antagligen inte i Sverige då för att kunna upprras eller skratta åt spektaklet.
Fånerier är det dessutom att vägra debattera med ett annat parti pga deras politik, samtidigt som man galer halsen av sig kring yttrandefrihet. Som Ohly. Dessutom är det bara gamla stofiler eller politiskt ointresserade/okunniga som fortfarande anser att SD är ett rasistiskt parti, invandrare i partiet och nationalsocialisterna tar avstånd från partiets politik. Men gamla ränder sitter i, synd att det skall finnas en sådan trångsynthet.
Ha det gott!
My Lord,
Kollade lite på riksdagsdebatten idag, det var rätt trött och irriterad stämning tyckte jag.
Blev mycket "men ni då" svar, vilket ju inte är särskilt tillfredställande. Bara för att en sida gjort något dumt rättfärdigar de ju knappat dubbelfel.
Mona var otroligt släpig, börjar bli rejält irriterad när hon nästan börjar tala barnspråk. Reinfelt å andra sidan börjar med sin raljerande ton.
Samma argument om och om igen och när de fanns de mest öppna lägen för svar eller kritik passerade de oförmärkta.
Den ena som, som vanligt, var lite snabb o kul i knoppen var Hägglund. Ska de hålla på så här i två år till kommer det inte vara många som orkar bry sig.
/Tyra
Skicka en kommentar