Respektfull Björn!

I onsdags besökte Göran Skytte TV-programmet "Carin 21:30". Skytte tillhörde 68-vänstern och var, liksom många andra ungdomar på denna tid, övertygad kommunist. Göran Skytte blev sedermera journalist och vann stora journalistpriset på 80-talet. Liksom många andra från 68-vänstern växte Skytte upp och utvecklades ideologiskt. Han har sedan länge tagit avstånd från vänsterextremismen. Idag kallar han sig höger och är djupt kristen. Det är intressant att se hur många ungdomliga visionärer utvecklas och ändrar sin ideologiska hemvist i vuxen ålder. Kanske handlar det om insikt, kanske om anpassning, förändrade ekonomiska förhållanden eller avsaknad av ungdomlig entusiasm.

Artisten Björn Afzelius tillhörde även han 68-vänstern. Till skillnad från många andra höll Afzelius fast vid sin ideologiska övertygelse ända fram till hans alldeles för tidiga död i slutet av 90-talet. Själv har jag lyssnat på Afzelius i över tio år. Få, eller snarare ingen svensk artist, har lyckats förmedla sitt budskap via sin musik som Afzelius. Han fullkomligt brann för rättvisa och solidaritet. Till skillnad från sin musikaliska partner Mikael Wiehe levde Afzelius också som han lärde. Han skänkte ofta bort sitt gage till fattiga, eller till förmån för projekt som stödde mänskliga rättigheter. Jag stöder absolut inte allt som Afzelius har författat, ibland uppvisar han en politisk naivitet, men jag har alltid beundrat hans engagemang och glöd för det han trodde på. Han har inte heller enbart skrivit politiska texter. Många av hans kärleks- eller livserfarna texter är fullkomligt briljanta.

Jag har genom åren hört tusentals och åter tusentals politiska låtar och texter. Ingen är i närheten av Björn Afzelius "när bomberna faller". Det är en naken skildring av dåtidens politiska klimat (1982) , början på journalistikens förfall och förmodligen en pik till Skytte och hans geliker, som sviker sina ideal och till de som förblir opolitiska. Enligt min mening är texten fullkomligt genialiskt författad, sylvass och genomarbetad. Afzelius blev ofta sågad i recensioner och av journalister. Det gav han fan i. Kanske berodde den negativa kritiken på att han ständigt kritiserade den "nya" journalistiken. En kritik som även syns i texten till "när bomberna faller".

Det ska tilläggas att Afzelius, som hela sitt liv var KUBA-vänlig, på slutet tog tillbaka lite av sina hyllningar till landet. Han insåg att stora delar av befolkningen levde i misär. Om en dryg månad kommer en mycket god vän hem från en längre utlandsvistelse. Vi har spenderat många timmar lyssnandes på Afzelius tillsammans. Fler lär det bli. Björn kommer alltid att ha min fulla respekt. Jag publicerar världens bästa politiska text (vare sig man håller med den eller inte) här nedan. Läs den gärna och begrunda, eller följ med i texten samtidigt som du lyssnar på låten. Jag publicerar nämligen en riktigt schysst live-version av låten efter texten. R.I.P Björn!

Kom kättare, kom syndare,
med svagheter och fel,
men som ändå vågar stå för vad ni är.
Jag biktar mej för er i natt,
jag söker mej till er.
Jag vill alltid våga säja vad jag ser.
Jag är en man med brister
men jag söker sanningen.
Och det är mer än man kan säj' om hymlarna.
Så när bomberna faller
över Palestinas barn,
i tältlägren i södra Libanon,
då står jag mitt i kyrkan
och frågar hycklarna
vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång.
Kom säj mej nåt om skökorna
som alla trampar ner,
men som bara tar betalt för vad dom ger.
Och vad tycks om moralisterna
som skryter med sin dygd,
och själva lägger sej för ställning och manèr?
Ska slinkan gå med näsan
i backen i sin skam?
Det finns ju värre slampor än hon känner till.
Ja, en förfinad socetetsmadame
är ett kostsamt värmekrus
för hon förväntar sej ett drönarliv i lyx.
Och när glöden har falnat,
och basarerna tar vid,
får försörjarn gå till horan för en kyss.

Kom se på journalisterna,
på samhällsgisslarna;
Många av dom plottrar bort sin möjlighet.
Ja, vad får jag för pultronerna
som fläckar spalterna
med byskvaller och annan harmlöshet?
Vars enda ambitioner
är en byline och en lön
och ett stambord där Det Vackra Folket finns
medan andra bryter ryggen
i jakt på sanningar
som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion.
Ja, till dom sista vill jag säga,
innan tystnaden tar vid:
Vi behöver folk som fattar sin mission!

Kom se dom gamla vännerna
som börjat tackla av
inför tidens tjat om "opolitiskhet"
Ja, det är möjligt det är inne nu
med kramvänliga ord,
med mjukisar och "objektivitet"
Men hur ska en sleten gruvarbetare
satsa på "livskvalitet"?
Hur ska en ensam mor "förverkliga sej själv"?
Nej, politik är inget mode,
ingen "ball och trendig grej"
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Och dom fjäntar som kan unna sej
att "satsa på sej själv"
dem ger väl fan i resten av vår mänsklighet!

Kom ni som ockuperar
fabriker och kontor
när dom sliter själva brödet ur er hand.
Och kom ni som vågar fjättra er
langs järnvägsrälsarna,
för att stoppa Hormoslyrbesprutarna.
Kom ni som demonstrerar
för nedrustning och fred.
Kom ni som slåss för daghemsplatserna.
Och kom ni som orkar kämpa
för dom som ska ta vid
i en tid då man är rädd att skaffa barn.
Ja, till er vill jag säja:
Denne sången är till er!
För ni är dom enda hjältarna vi har!