Så var det återigen dags för högtiden Halloween. Mina tankar kring högtiden, som jag delgav bloggläsarna för ett år sedan, står fast. Läs inlägget här: http://lordensblogg.blogspot.com/2007/11/halloween-en-importerad-hgtid.html. Det kommer alltså inte bli någon utklädnad eller dylikt för Lorden i år heller.
De senaste dagarna har jag upprättat en lista på saker som jag ska få gjort. Problemet när man ska få saker gjorda är att det alltid dyker upp något mer intressant att göra än det man egentligen ska ägna sig åt. Det kan vara ett hyperintressant avsnitt av Doktorn kan komma. Det kan vara p3-dokumentär om fallet Cahtrine Da Costa eller det kan vara att sitta på wikipedia och söka på intressanta personer. Som exempelvis Klas Ingesson. Det senare gjorde jag faktiskt nyss. Ville ha bekräftat att han var född 1968 ;)
För att kunna släppa latheten och slappheten krävs det någon form av press. Vilken form av press är mindre relevant, huvudsaken är att det måste vara press. I dagens bokstavs- och diagnossamhälle talas det mycket om DAMP, ADHD, BORDERLINE etc. I mina stunder skulle jag möjligen kunna härledas till någon av dessa diagnoser men främst lider jag nog av det mest traditionella mänskliga handikappet av dem alla: latheten. Jag fullkomligt älskar att vräka mig i soffan och bara slå ihjäl tid. Eller läsa en bok, eller ta en tupplur, eller lyssna på en skiva, eller ja, ni förstår vinken. När jag däremot utsetts för press får jag alltid saker gjorda.
Mitt beteende kan härledas ända ner i skolåldern. Man var alltid ute i sista sekunden med att lämna in skoluppgifter och så länge pressen saknades uteblev resultaten. Jag tror att jag är långt ifrån ensam om detta fenomen. Att man skjuter upp städningen tills man ska få besök, att man drar och handlar först när det totalt fattas mat i kylskåpet eller att man tvättar först när sista paret strumpor är smutsiga tillhör nog ett mänskligt beteende.
Med ovanstående resonemang i beaktning får man nog konstatera att höjda krav och mer press på människan, även ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv, är att föredra. Prestation ger motprestation. Att ta ifrån individen ett ansvar ger inget sunt samhälle. Om alla individer däremot uppmuntras till att bli ansvarstagande kommer också det sunda samhället med den kollektiva gemenskapen som ett brev på posten. Hur gick det då med min lista? Well överst på listan städning. Jag blev färdig för några timmar sedan. Att städa dryga 40 kvadrat tog bara 3.5 dagar den här gången. Ett fall framåt för Lorden och framför allt för mänskligheten!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Inlägget bygger på utgångspunkten "Funkar det för mig, så måste det ju funka för alla". Bredare perspektiv eftersökes.
anonym-->
Jo, det JAG skriver i MIN blogg utgår givetvis från MINA föreställningar och perspektiv.
Om du tror att människor presterar utan någon som helst press, så får det stå för dig. Press/krav/ansvar är enligt mig viktiga incitament för att få saker gjort. Om du vill representera ett bredare perspektiv är du välkommen.
Men för att ta ett litet exempel: Många personer kände sig (innan borgarnas reform kring A-kasseregler) nöjda med att erhålla A-kassa och trivdes den inkomst som den genererade. Man struntade i att söka jobb. "Man" i det här fallet får symbolisera flera av mina vänner och "hörsägen". Idag ställs krav på att verkligen söka, och vips (innan finanskrisens dagar) så minskade arbetslösheten. Jag vet att den minskade arbetslösheten berodde på en mängd andra faktorer, men om vi ska kolla på kravfenomenet, ceteris paribus, så är jag övertygad om att det bidrog till utvecklingen.
Nu vill jag verkligen inte propagera för Alliansens A-kassepolitik. Den i sig kräver möjligen ett eget inlägg. Men många som "nöjde" sig med att vara lata och kunde gå runt under sent 90-tal och tidigt 2000-tal fick ta sig i kragen och lyckades finna arbete när krav ställdes. Jag kan ge hundra andra exempel, från andra sfärer, men jag tror att poängen är deklarerad redan.
Huruvida sänkta a-kasseregler bidragit till minskad arbetslöshet är en politisk färgad fråga som man inte kan dra några som helst slutsatser av. Beroende på politisk hemvist får du olika svar på det påståendet. Oavsett vilket så gav du i ditt svar prov på ett lite bredare perspektiv vilket får ses som ett steg i rätt riktning.
Kontentan som jag ville ha fram i mitt första är därmed fastslagen; nämligen det faktum att huruvida du handlar först när det är tomt i kylskåpet eller skriver din inlämningsuppgift i sista minuten inte säger någonting om vår arbetsmarknad, då det är fler parametrar som styr utfallet i dessa frågor. Hur dessa parametrar skall tolkas kan vi dock älta i evigheter om utan att nå enighet.
Skicka en kommentar