Intressant skildring av Afghanistan

Den amerikanske författaren Khaled Hosseinis debutroman The Kite runner (2003) blev en bästsäljare. I år har det även gjorts en kritikerrosad filmatisering av boken under samma namn. I Sverige heter boken Flyga Drake och har även här sålt riktigt bra. Jag ska i följande inlägg ge några synpunkter på boken.

Khaled Hosseini som själv är bördig från Afghanistan flydde landet tillsammans med sin familj efter den kommunistiska statskuppen och det efterföljande kriget på 1980-talet. Han hamnade i USA. Därför har Hosseini sett Afghanistans utveckling på nära håll. Flyga Drake handlar väldigt mycket om vänskap, heder och kulturell tillhörighet. Till alla dessa komponenter finns en intressant huvudhistoria, men det är likväl en modern socialhistorisk redogörelse av ett lands utveckling. Ett land som hamnade på allas läppar efter den 11:e september.

Afghanistans historia är relativt komplicerad. Bokens huvudperson Amir växer upp med sin rika pappa under landets monarkiska era på 60- och 70-talet. Eftersom Hosseini själv är född 1965 kan skildringen av Afghanistan från den här perioden ses som självupplevd. Samhället är relativt fritt. Män och kvinnor har rösträtt, Amirs far är sekulariserad muslim som tvivlar på gud och som ständigt ondgör sig över landets (vad de själva anser vara) bokstavstroende islamister.

När Afghanistan i mitten på 70-talet började bli en bricka i Kalla krigets spel stödde Sovjetunionen marxistiska grupper i Afghanistan, som lyckades erövra makten. När detta lyckades skedde ytterligare sekularisering och förstatligande av företagen i Afghanistan. En ganska given utveckling som i många andra kommunistregimer i världen. Den här utvecklingen gillades inte av muslimska fundamentalistiska gerillagrupper, kallade mujaheddins, och fullskaligt krig utbröt mellan den sovjetstödda regimen och gerillagrupperna.

Flera utländska muslimska fundamentalister anslöt sig till mujaheddins (bland annat saudiern Usama Bin Laden). Eftersom världspolisen USA:s dåvarande största fiende var kommunister, stödde landet indirekt (via CIA) Mujaheddin med träningsutbildning och vapen. Något man kanske ångrar idag. Med krig följer misär och många afghaner flydde landet. Så även Flyga drakes huvudperson och bokens författare. Kriget mellan Afghanistan och Sovjetunionen pågick länge (fram till slutet av 80-talet) och hade ingen egentlig segrare. På så vis kan man säga att kriget med Afghanistans blev motsvarigheten till USA:s Vietnamnkrig. Gerillakrig, många dödsoffer och ingen tydlig segrare.

När Amir av olika anledningar "tvingas" återvända till sitt gamla hemland under 90-talet har landet tagits över av talibanerna. Samhället som beskrivs i Afghanistan nu är total misär. Visst vet vi vad talibanregimens framfart innebar, men när bokens huvudpersoner drabbas så nära av den, känns den extra vedervärdig. Mänkligt värde har i princip reducerats till noll. I religionens namn genomförs massavrättningar, offentliga steningar, incest och misshandlar. Allt socialt umgänge är i princip förbjudet och kvinnor får inte visa sig alls utan tvingas bära burka. Amir och hans gamla bekanta är förtvivlade över hur deras land, och dess huvudstad Kabul har våldtagits och förstörts av de muslimska fundamentalisterna.

Boken har förutom en intressant historisk skildring och iakttagelse av Afghanistan en fängslande intrig där man engageras i personernas livsöden. Givetvis är jag medveten om att Flyga Drake är en kommersiell bok och att allt långt ifrån är sanning, det är kiosklitteratur vi pratar om, men det mesta är trovärdigt skildrat. Trots vissa brister får Flyga Drake ett ganska högt betyg av mig. 7 stela fötter av tio möjliga är den värd. Den är lika mycket ett debattinlägg för mänsklig frihet och mot religiös fundamentalism, som en bok om vänskap, heder och stolthet.