Ytterligare ett steg mot normalisering av HIV

Idag hävdar smittskyddsinstitutet att man bör avkriminalisera att uppsåtligt sprida HIV-smitta. Skälen man anger är att kriminaliseringen innebär ett försvårat preventivt arbete eftersom HIV-smittade inte vill ge sig till känna om de betraktas som kriminella. Dessutom menar man att straffsatsen för brottet är för hög och att HIV inte längre är en dödlig sjukdom. (http://www.bt.se/nyheter/smittskyddsinstitutet-kraverbr-avkriminalisera-hiv-spridningen(927001).gm )

Det här utspelet kan ses som ett led i att vilja avdramatisera och normalisera HIV. Tidigare har kända personer (läs Andreas Lundstedt) mer eller mindre skrutit om hur normalt han kan leva med sin HIV-smitta. HIV kan snarast beskrivas som vår tids pest, eller digerdöd. I Afrika är stora delar av befolkningen söder om Sahara drabbat av den obotliga sjukdomen. Många dör som flugor. Den ökar även i Europa och i Sverige. Så länge HIV är obotligt borde den också visas respekt därefter. Man kanske borde avkriminalisera misshandel också? Givetvis har vuxna personer ett ansvar för sin sexualitet. Man kan drabbas av sjukdomar vid oskyddat samlag. Den kriminella handlingen är ju dock att medvetet sprida smitta. Om man som medveten HIV-smittad väljer att ha oskyddat sex utan att upplysa sin partner, så är man kriminell i mina ögon.

Om man avkriminaliserar ett medvetet smittspridande av en obotlig sjukdom, och samtidigt normaliserar sjukdomens konsekvenser kan man säga att hela begreppet HIV avdramatiseras. Den som tror att avkriminalisering av droger minskar droganvändandet i samhället bör tänka om. Den som tror att avkriminalisering av stöld får människor att sluta att roffa åt sig likaså. Med samma tes i baktanke: Kommer människor, och ungdomar, knulla mindre oskyddat om man reducerar faran med det?

I de länder som drabbats hårdast av HIV är inställningen negativ till preventivmedel. Man vägrar också inse sjukdomens konsekvenser. Den går väl att bota med naturmedel eller med bön? När vi upplysta västerlänningar vet hur dum syn afrikaner och andra fattiga har på sjukdomen, ska vi helt plötsligt anamma den synen. För mig ter det sig sanslöst absurt. Vem ska stå till svars för om en HIV-epidemi bryter ut bland landets ungdomar och bland unga? (som de senaste årens utveckling av klamydia ) Ska vi garva och säga vad kul att du har HIV, det hjar jag med. Våra barn kommer säkert också ha det. Är en HIV-smittad befolkning något att sträva efter? Vem ska betala alla dyra bromsmediciner? Eller smittskyddsinstitutet kanske glömde att infomera om hur dyr en livslång medicinering av HIV är? Man kanske skulle ta och uppmana potentiella diabetiker att fortsätta att vräka i sig sötsasker också? Man kan ju leva ett normalt liv med diabetes också. Så varför skrämmas?

Givetvis ligger dessa (med våra ögon mätt) överdrivna antaganden en bra bit fram i tiden. Men om man nu börjar likställa HIV med en förkylning, utan att vi har ett botmedel, kan beskrivningen mycket väl bli realitet inom en överskådlig framtid.