Samhällsfaran Peter Jihde?

I torsdags hängde samhällsprogrammet Insider ut tio stycken ledande huliganer i AIK: s firma, Firman Boys . Programmet som visas i tv 3 har Robert Aschberg som programledare. Debatten har sedan dess främst behandlat om huruvida det är korrekt att hänga ut personer i TV med namn och bild, även om dessa är s.k. huliganer. I Sverige finns det pressetiska regler, som till skillnad från land som Storbritannien, hindrar journalister från att publicera namn och bild på misstänkta och i många fall dömda gärningsmän. Detta sker, enligt mitt sätt att se det, främst i tre fall:

1: Om gärningsmannens identitet är en extremt offentlig person. Kändis, politiker eller idrottsman.

2: Om brottets karaktär är av sådan art att den omskakar hela nationen.

3: Om media har fått för sig att en publicering är av samhällsvänlig art. Att publiceringen förbättrar samhället.

Exempel på den första företeelsen var när Sven Nylander och Patrik Sjöberg åkte fast för ringa narkotikabrott för ett tag sen. Nylander arbetade ju aktivt mot dopning och höll föreläsningar, där budskapet var antidrogvänligt. De båda är också väldigt kända och därmed offentliga personer. Vidare ville Sjöberg och Nylander undvika spekulationer om media skulle driva en anonym kampanj mot "två av våra allra största friidrottsstjärnor" etc. Publiceringen skedde således för att motverka att andra friidrottsstjärnor än de skyldiga skulle bli misstänkliggjorda.

Exempel på den andra företeelsen var exempelvis när utrikesminister Anna Lindh mördades av Mijailo Mijailović eller när polismännen i Malexander sköts ihjäl 1999 av Jackie Arklöv, Tony Olsson och Andreas Axelsson. I efterhand har Arklöv erkänt morden, men samtliga tre dömdes för att i samförstånd ha mördat två polismän efter ett rån i Kisa (Östergötland).

Exempel på den tredje företeelsen var när våra största dagstidningen den 30:e november 1999 publicerade namn och bild på ett antal personer som hotade Sveriges demokrati. Detta var en unik företeelse i svensk mediehistoria och kan sägas vara kulmen på samhällets hetsjakt mot potentiella nazister, främst efter händelserna i Malexander och mordet på en fackföreningsman i Stockholm som hade politiska förtecken. Flera av de som hängdes ut 1999 var under 20 år gamla.

Då kan man fråga sig inom vilken kategori torsdagens uthängning av huliganerna passar in. Inte var någon av de uthängda kända, inte heller har de begått något brott av allvarlig natur. Misshandel är givetvis ett allvarligt brott, men det bör ställas i proportion till att mördare, våldtäktsmän och pedofiler klarar sig utan offentlig publicering. Dessutom slåss "firmorna" enbart med likasinnade från andra firmor. Nej, media i allmänhet och Insider i synnerhet måste tycka att huliganerna utgör ett allvarligt hot mot samhällsordningen.

Huliganer har en typisk klädkod, där diverse märkeskläder är överrepresentaterade. Under det senaste decenniet har huligankulturen blivit en fluga. Flera unga lockas in och firmor har dykt upp i Sveriges mest avlägsna krokar. Kända personer har i olika sammanhang låtit sig fotograferas med firmamedlemmar, framstående fotbollsspelare festar med firmakillar, TV-programmet Fotbollskanalen tar sin vinjettmusik från bandet The Smiths som ofta går hem hos s.k. grabbar (medlemmar i firmor). Samtidigt som samhället nu alltså vill förbjuda firmafenomenet flirtar offentliga personer med detsamma. Nu senast poserade allas vår Peter Jihde i en Stone Island-tröja. Stone Island som kanske är det klädmärke som är starkast förknippat med huliganism. Är detta ett tecken på att Jihde vill vara en huligan eller är han kanske rent utav en framträdande person (top boy) i Växjö Lakers firma? Kan någon ringa Aschberg? Peter Jihde är nämligen en samhällsfara, inte bara för de ungdomar som tvingas utsätta sig för hans programledarskap, utan också för de som tycker att huliganismvurmandet är vårt största samhällsproblem för tillfället.