Intressant beslut om FRA - trots allt!

Det kan knappast ha undgått någon att det imorgon kommer att hållas en högintressant omröstning i Sveriges riksdag. Alliansens FRA-förslag kommer troligtvis att röstas igenom. Som alla vet kommer den nya lagen att inskränka rejält på medborgarnas personliga integritet. I korthet innebär lagen att samtlig kommunikation över landsgränserna kommer att kunna avlyssnas och registreras. Eftersom vi idag lever i en gränslös kommunikationsvärld, där IT-servrar, mobiltelenät etc. i princip alltid tar vägar över statsgränserna, innebär detta förslag i praktiken att all privat kommunikation kommer att granskas.

Ur ett realitetsperspektiv har nog morgondagens utslag dock mindre betydelse än somliga vill hävda. Som jag tidigare har påpekat på bloggen lever vi redan i ett övervakningssamhälle och bara den naive tror att medborgare i Sverige idag åtnjuter något som kan definieras som personlig integritet. Begreppet har varit en illusion under en lång period. FRA har exempelvis redan registrerat sms, telekommunikation och mailkorrespondens i 15 års tid. Lorden tar givetvis avstånd från lagen, men vill med nämnda argument reducera vikten av den. Hur vi än vänder och vrider på situationen kommer vi att vara övervakade. Vare sig vi vill eller inte. Men det är klart, om inskränkningen lagstadgas ger det en större tyngd åt när myndigheter och polismakt kommer att utöva sina befogenheter. Därför är det massiva motståndet mot lagen en självklarhet bland landets medborgare. För ett sådant motstånd finns. Det intressanta med FRA- lagen är nämligen att i princip samtliga intresseorganisationer, media, proffstyckare, bloggare och inte minst remissinstanser (SÄPO inräknat) är emot förslaget. Aldrig har våra folkvalda politiker erhållit så mycket mail och synpunkter angående ett lagförslag. Det hela verkar också var en generationsfråga. Ungdomsförbunden till Allianspartierna är emot förslaget och har visat sitt missnöje öppet.

Även flera Alliansriksdagsledamöter, som kan tillskrivas epitetet unga, är emot förslaget. Därför har även debatten kring det svenska demokratiska systemet blossat upp. Ska en riksdagsledamot alltid rösta med partilinjen eller kan eller bör man gå emot sitt parti i sakfrågor? För att FRA-lagen ska negligeras imorgon krävs att fyra riksdagsledamöter tillhörande alliansen går emot sin partilinje. Vissa förespråkar att de ska göra det. jag med, eftersom jag är emot lagförslaget. Däremot legitimierar vissa en, mot partilinjen, trotsig röst med personval. Många väljare har nämligen kryssat för en person på valblanketten, varför personen har erhållit sin riksdagsplats. Därför menar man, bör personen rösta lite som den vill och inte med partiet.

Men, med det resonemanget kommer det att bli totalt kaos i riksdagen. Istället för stabila kolationsregeringar och stabilitet kommer ett sådant tänkesätt att rendera i total anarki. För er som spelat fotboll kan följande likhet göras. Tänk er att ni kör två lag emot varandra. Man måste samspela och göra allt för laget. Om ni däremot helt plötsligt bestämmer er för att köra alla mot alla blir situationen på fotbollsplanen till slut ohållbar. Förutsättningarna för morgondagens omröstning är inte heller unikt. Det har i flera historiska exempel funnits ledamöter som gått emot partilinjen och stjälpt förslag. Det har också funnits "politiska vildar" som under mandatperioden lämnat sitt parti och enbart representerat sig själva.

FRA- lagen skapas för att motverka yttre hot mot Sverige. I detta fall reduceras begreppet yttre hot till terroristhot. Kritiker menar att det inte finns resurser eller möjlighet att ens kunna granska en procent av all kommuikation som sker över Sveriges gränser idag. Enligt lagens förespråkare är det heller inte menigen att det ska gå till så. Istället ska man upprätta ett sökmönster där man kommer att reagera på vissa begrepp, ord eller fraser. Man kan bara ana att de knappast kommer att reagera på "Död åt alla jävla kristna", eller också gör de det. Med utan några som helst erfarenheter från esoteriska terrornätverk, så kan jag bara gissa att det knappast finns någon seriös terroristcell som skulle vara så dumma att de öppet kommunicerade om dessa saker. Istället lär de använda sig av avancerade kodsystem, kryptiska anagram eller liknande. Så hur ska man selektivt välja ut de fraser, ord och begrepp som får anses misstänkta? Just det, det blir omöjligt. Därför kommer många oskyldiga att hamna under myndigheternas lupp. På 70-talet slog IB-affären ner som en bomb. Det IB sysslade med då är rena barnleken mot den åsiktsregistrering och medborgarkontroll som myndigheterna ägnar sig åt idag. Snart lagligt dessutom.

Hur det än går imorgon så är den personliga integritetens tid sedan länge förbi. Dock håller jag tummarna för att lagförslaget röstas ned imorgon. I just den här frågan får man hoppas att några yngre riksdagsledamöter har modet att gå emot partilinjen. Men de får inte göra det till praxis. Om riksdagen idag hade speglat Sveriges realpolitiska läge så hade Sverigedemokraterna haft en direkt avgörande roll i frågan. Det tål att tänkas på för den som tror att vågmästarpartier inte har någon som helst inverkan i viktiga politiska frågor. Motarbetade eller inte. Slutligen kan man konstatera att det inte bara är för Sveriges landslag i fotboll man håller tummarna imorgon, utan även för svenska medborgares framtida integritet. På pappret. I realiteten är den sedan länge försvunnen.