Flera gånger har jag deklarerat på bloggen att jag gillar musik där lyriken har ett tydligt budskap eller djup. Musik ska engagera och texten kan därigenom fungera som ett utmärkt medel att uppnå det målet. Det finns oerhört mycket musik som tilltalar Lorden. Och lika mycket musik som lyckas förmedla underbara texter.
Som den musikälskare jag är, spenderar jag minst en timme om dagen till att enbart lyssna på musik. Alltså, all koncentration går åt enbart till musiken. Oftast lägger jag mig på sängen, väljer omsorgsfullt ut en playlist och försätter mig i kontemplation. Det händer ofta att jag reflekterar och tänker "om det ändå vore jag som hade skrivit den där texten".
Lyssnandet på olika musikgenrer, stilar och artister går i vågor. Just nu är jag inne i en Ulf Lundell- period. Jag måste tillstå att jag inte har lyssnat aktivt överdrivet länge på Lundell (sisådär fem år). Liksom Lundells amerikanske föregångare Bruce Springesteens repertoar så är långt ifrån allt briljant. Men eftersom Uffe är en oerhört produktiv artist så kan man ibland hitta vissa guldkorn som man förut råkat missa. Och det som är bra, är riktigt bra. Han har skrivit många låtar vars texter verkligen berör och tilltalar mig. I detta blogginlägg ska ni få ta del av en för den stora massan ganska okänd låt. Det är åtminstone vad jag tror.
Låten heter "lit de parade". Framförandet nedan är hämtat från nyårsafton 1985. Det var en period då Ulf levde ett ganska hårt liv, där spriten styrde mycket i hans liv. Nog verkar han vara rätt sluddrig i sitt inledningsanförande. Texten, inlevelsen och känslan sitter ändå som en spark i magen. Man får lätt intrycket av att texten (åtminstone till viss del) är självbiografisk. Så lyssna och njut.
Det är inte alltid jag har överseende med Filip och Fredrik, men när de skulle göra sin traditionella avslutningslåt till sin gäst, denna gång Mikael Persbrandt, kunde de inte ha valt en bättre låt. Lit de parade passar ju som ett smäck till Persbrandts liv. Och visst blir Mikael aningen rörd. Så denna gång kan man säga att Filip och Fredrik lyckades tolka en genialisk låt på ett bra sätt. Var så goda, klippet ser ni här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är så grym tjutvarning på Filip och Fredrik-klippet alltså. Går inte att se skiten utan att ögonen fuktas.
Jo, visst blir det lite sentimentalt. MEN, ett original är ett original är ett original...
Kul är ju att Lundell är Persbrandts svärfar. Tror knappast att Lundell trodde, eller hoppades, att "Lit de parade" skulle komma att passa in på sin svärson när den skrevs för dryga 20år sedan...
kan bara stämma in med david vinnaren! sitter här i oslo med fuktiga ögon! trevlig sommar till er alla! peeeaaace/ vicks105
Hej hej..jag bara älskar ulf lundells texter. Han är en svår person att tycka om för en del människor, men ger man han bara lite tid och lyssnar på texterna så kan man hitta allt det där som är sååå bra med han..
sommarhälsningar..
Skicka en kommentar