Vem var Adolf Hitler?

Adolf Hitler är vår tids mest kända historiska person. Hans namn är starkt förknippat med hat, ondska, terror och vansinne. Det finns det givetvis flera anledningar till. Hitlers politik utmynnade i världskrig och fick även stora (och svåra) konsekvenser för etniska minoriteter, främst judar. Detta känner alla till. Men hur kunde denne "hemska", "vansinniga", "onda" och "galna" människa hänföra ett helt folk och få många sympatisörer i övriga världen? Anledningen till att nationalsocialismen kunde få fotfäste i Tyskland på 30-talet är inte så konstigt i sig. Det finns många orsaker som tidsanda, idéarv, ekonomiska förutsättningar, bräcklig demokrati etc. Men kulten kring Adolf Hitler är kanske svårare att förklara. I alla fall om man tilldelar honom epiteten som jag gjort ovan. I boken Adolf Hitler, som släpptes i våras, redogör läraren, författaren och adjunkten Bengt Liljegren om Hitlers liv: från födseln i den Österrikiska staden Braunau am Inn 1889 till hans självmord i en bunker i Berlin 1945. Igår läste jag ut boken. Det är därför detta blogginlägg kommer att behandla Liljegrens ytterst intressanta bok.

Det finns många böcker som behandlar nationalsocialismens politik och om politikens illgärningar. Det finns tusentals böcker om andra världskrigets orsaker, förlopp och konsekvenser. Det finns några få om personen Adolf Hitler. De flesta, innan Liljegrens bok, har fokuserat på Hitler som politiker, strateg och överbefälhavare. Liljegrens bok, däremot fokuserar enbart på Hitler som person. Ambitionen är att avdemonisera Adolf Hitler, att göra honom human, mänsklig. Det är sällan man tänker på att Adolf Hitler en gång var en bebis, behövde gå på toaletten, skrattade åt saker eller umgicks med vänner. Precis som alla andra människor. Adolf Hitler var ingen övermänniska med gudomliga eller övernaturliga krafter. Det är med den ansatsen som Bengt Liljegren vill beskriva personen Adolf Hitler. Det ges inga försök till att förklara eller diagnostisera, snarare ger han oss uppslag till reflektion kring varför det blev som det blev och vem Adolf Hitler egentligen var.

Bengt Liljegren försöker arbeta vetenskapligt i sitt personporträtt. Boken innehåller 793 fotnoter. Han gör således anspråk på att följa det källmaterial kring Hitler från hans födsel till hans död som kan kopplas samman med hans identitet och personliga egenskaper. För de som väljer att förklara alla "onda handlingar" med en svår barndom får nog tänka om i fallet Hitler. Visst fick han sig säkert något slag då och då av fadern Alois. Aga var å andra sidan kutym bland hundratusentals barn i Österrike i slutet av 1800-talet. Hitlers barndom var helt normal. Det är intressant att hans betyg finns med som bilaga till boken. Man kan säga att Hitler var en begåvad pojke som efter hand tappade studiemotiveringen. Han bestämde sig tidigt för att bli arkitekt/konstnär.

Flera av Hitlers barndomskamrater uttalar sig i boken (ja de lever inte nu, utan uttalen finns från diverse källmaterial). Hitler var lite av en enstöring som tog sin mammas död hårt och som misslyckades med att komma in på konstskola. Han flyttade till Wien där han strosade omkring fattig, bodde på härbärgen och livnärde sig på mammans försäkring samt på små vykortsmålningar. Första världskriget blev Hitlers räddning från misären. Han tog värvning, överlevde kriget och fick en stark nationalistisk idéuppfattning.

Efter det första världskriget attraherades han av ett nationellt socialistiskt parti där han blev medlem nummer 55. Detta var 1919. Året därpå bytte partiet namn till NSDAP. Här är alltså Hitler 30 år gammal. Boken slår ihjäl många myter. Det är svårt att förstå var och när Hitlers judehat egentligen uppkommer. Det var inte judar som negligerade Hitler till konstskolan som det ibland påståtts och Hitler visade stort hjärta för den judiske läkare som behandlade hans mor innan hon avled. Vi som läst Mein Kampf (som han skrev under en fängelsevistelse efter en misslyckad kupp 1925-26) vet att han förklarar judehatet redan från sin tid i Wien. Mein Kampf ska väl dock ses som ett propagandaverk snarare än sanning i detta fall. Det är alltid svårt att veta den absoluta sanningen. Men sant är att Hitler behöll sitt oerhörda förakt mot judar ända in i döden.

I boken beskrivs Hitler som en oerhört karismatisk människa. Alla som kom i hans närhet blev totalt hänförda. Han trollband sina åhörare vid talen. Även som privatperson verkar Hitler ha varit karismatisk. Han hade mycket humor, skrattade och skojade med sin omgivning, men kunde också få utbrott på allt och inget. Flera av Hitlers närmaste beskriver honom som en fadersgestalt som verkligen brydde sig om folket och de närmaste. Hitler vägrade ju kontinuerligt att gifta sig (förrän de sista timmarna innan hans och makan Eva Brauns självmord) eftersom han var gift med folket. I boken avfärdar Liljegren alla rykten om att Hitler skulle vara homosexuell. Liljegren är dock övertygad om att Hitler dog som oskuld. Trots att han besskrivs som mycket charmerande, stilig och populär bland kvinnorna.

1939, vid utbrottet av andra världskriget stod Hitler som högst. han var folkets frälsare. Allt hade gått hans väg. Då genomfördes ett attentat mot Hitler som han med nöd och näppe undkom. Om Hitler hade dött där hade han med största sannolikhet utmålats som den störste tyske (europeiske) ledaren någonsin för alltid. Men nu gjorde han inte det. Han dog sex år senare och kommer att bli ihågkommen som den störste förloraren och ondskan själv. Inget konstigt med det eftersom det alltid är vinnarna som skriver historia.

Mot slutet av andra världskriget personlighetsförändrades Hitler. Han åldrades i förtid, hade sömnproblem och gick på en mängd olika mediciner. Han var fortfarande trevlig mot sina närmaste men kunde få oerhörda utbrott på officerarna. Han insåg nog att kriget var förlorat, men hans storhetsvansinne som präglade hans personlighet medförde de totalt vansinniga orderna att aldrig ge upp. Därmed gick mängder av unga tyska soldatliv till spillo. Till synes helt i onödan. Livet i bunkern (den sista tiden av Hitlers liv) bygger mycket på hans personliga sekreterare Traudl Junges berättelser. Dessa ligger också till grund för filmen Der Untergang. Den måste ses. Bruno Ganz är helt fenomenal i huvudrollen.

Adolf Hitler vägrade att bli smädad av fienden, vägrade att låta sin kropp eller lik skändas. Därför tog han sitt liv i bunkern i Berlin. Hitler beksrivs i boken som en oerhört intelligent person med fotografiskt minne. Man hann aldrig göra ett intelligenstest på Hitler. Det gjorde man däremot med hans tillfångatagna medarbetare som fortfarande var vid livet. Dessa var resultaten (genomsnittet för människan är 100)

Hjalmar Schacht: 143
Hermann Göring: 138
Karl Dönitz: 138
Joachim von Ribbentrop: 129
Albert Speer: 128
Rudolf Hess: 120

Adolf Hitler kommer även i framtiden bli beskriven som ondskefull, hatisk och vansinnig. Det är inte underligt med tanke på de konsekvenser hans politiska ledarskap fick. Adolf Hitler är som sagt vår tids mest kända historiska person. En person som skrev världshistoria för all framtid. En person som var totalt okänd fram till 30-års åldern, som därefter kunde hänföra ett helt folk, utvidga ett rike och bedriva en så aggressiv utrikespolitik att ett världskrig utbröt. Fenomenet Adolf Hitler är därmed inte bara det historiskt mest kända, utan kanske också det mest fascinerande. Läs boken!