Sveriges nationaldag

Kom hem vid femhugget imorse. Som vanligt på somrarna är det omöjligt att sova i lägenheten. Totalt ljust: solen går upp mot mitt sovrum och rummet fylls snabbt till 80 grader celcius. Hann dock med att somna till Lit de parade och vaknade till densamma klockan 08. Man vänjer sig. Får väl sova lite på semestern eller nå´t.

Idag är det Sveriges nationaldag. Det var precis nyligen som dagen blev en "helgdag" värd att fira. Svenskarna är, generellt sett, inte speciellt nationalistiska av sig. Alla övriga stater och folk är extremnationalistiska, men inte Sverige. Hade förmånen att småprata lite med en trevlig kroat igår kväll. Han menade att även om han gillade Sverige, mig och alla runtomkring av annan härkomst, så är han främst kroat och ingenting annat. Han satte helt enkelt sitt land och sitt ursprung främst. Det får han gärna göra för mig, vi kom jättebra överens, men om samma resonemang hade förts av en "svensk" hade det helt plötsligt låtit märkligt. Men vi lever i en lite märklig värld.

Eftersom vi inte är speciellt nationalistiska blir också nationaldagen en ganska slätstruken högtid. Den känns nästan lite påtvingad. Jag antar att vi har kollat på vårt grannland Norge och blivit lite avundsjuka. Deras 17:e maj är verkligen en folkfest där nationalismen kommer inifrån och inte känns påklistrad. Att Sverige inte har varit i krig på ett par århundraden och varit neutrala under 1900-talets två världskrig har inneburit att vi sällan har behövt ta ställning i öppna konflikter. Vi har liksom aldrig behövt samla oss som nation i modern tid. Därför är det svårt att frambringa den där äkta nationalismen i Sverige som ska resultera i ett äkta nationaldagsfirande (som exemplet Norge).

Det är min övertygelse att de flesta inte ens vet varför sjätte juni är Sveriges nationaldag. Det finns flera anledningar därtill (att vi firar nationaldagen alltså). Främst kröntes "Sveriges grundare" Gustav Vasa den sjätte juni 1523. Om Vasa var bra för folket och hur hans ledarskap var är en annan historia, men han enade trots allt Sverige. Han bildade den nationalstat som idag håller på att luckras upp. Vidare undertecknades vår nya författning den sjätte juni 1809. Också en bidragande orsak till att vi firar vår nationaldag. I 1809 års författning finns mycket av det moderna tänk som präglat Sverige som demokratisk stat sedan dess. Slutligen upphörde också tvåkammarriksdagen sjätte juni 1973. Därmed fick vi en enkammarriksdag och tog ytterligare ett steg i demokratisk riktning.

Ovanstående händelser kan tyckas löjliga och, i det stora sammanhanget, obetydliga. Visst, men även om man inte "firar" nationaldagen så kan man i alla fall ägna en tanke åt att vi i Sverige idag är rätt obetydliga, att historien och tidens gång är något stort. Det har funnits mängder av generationer innan oss som levt och verkat här. Allt det som dessa individer gjorde formade det samhälle och den värld vi lever och verkar i idag. Ganska häftigt att det liv och de val vi gör idag formar framtiden. Tänkvärt. Kanske finns inte Sverige om 200 år. Kanske är vi bara "Europa". Det vet man aldrig. Kanske inträffar något om 30 år som gör att nästkommande generationer kommer att fira nationaldagen på en helt annan dag än den sjätte juni. Den som lever får se...Själv kommer jag "fira" nationaldagen genom att sola, bada och möta upp lite polare ikväll. Alltså som vilken annan dag som helst. Men jag har åtminstone tänkt till kring dagen. Därför fyller dagen en funktion för mig. Moder Svea respekterar jag vilken dag som helst på året, nationaldag eller inte.

Skål!